måndag 14 oktober 2013

Den röda kappan. Den gröna ängen. Den stora gråten.

Lou, uppvuxen i den lilla byn Stortfold, hemmaboende hos sina föräldrar som hon också försörjer med sin cafélön, utkastad från sitt rum som hennes syster och systerson tagit över, i relation med ett träningsfreak till pojkvän som inte kunde bry sig mindre om henne. Men Lou stannar, för hon hon drömmer inte om något annat och vet inget annat - tills den dag hon blir uppsagd från caféet.

Det enda jobb som uppenbarar sig är det som skötare till Will Traynor, en ung, snygg före detta finansman med riskprofil. Hans profil efter den olycka som gjort honom totalförlamad är full av bitterhet, vresighet, elakhet och han vet precis hur han ska låta det gå ut över Lou. Det är endast hennes desperation som gör att hon stannar kvar. Men en dag så får de lite kontakt, hon når fram och hon bestämmer sig för att förändra Wills liv till det bättre. Vad hon inte förstår är i vilken utsträckning hon själv förändras.


Det är synd för Jojo Moyes - och vår - del att den franska filmen En oväntad vänskap nyligen kom ut, för det gör nog att Livet efter dig inte har så höga odds att bli filmmanus. Men vi har i alla fall boken, thank god! Det händer ganska sällan nuförtiden att jag blir så uppslukad av en bok att jag bara måste sträckläsa till slutet, mycket pga splittringen kring jobb, twitter, barn, blogg, sömn och så vidare, men Livet efter dig var ett stort undantag; jag avslutade den på två dagar!

Det är ingen lätt historia detta (totalförlamning tenderar att vara permanent obotlig) men Jojo Moyes lyckas på något sätt lägga an en lätthet i sitt språk, kanske för att hon använder den unga Lou som berättarperson. Hon är en jordnära, humoristisk, romantisk tjej med ett något stukat självförtroende, men trots allt med en optimistisk grundinställning och hon blir därmed den motpol som behövs till Will. Och det är den här, kanske naiva hoppfullheten och den fina relationen som växer fram mellan dem båda, som bär boken ända in i mål och som gör att den går att läsa trots att den är så outsägligt sorglig. Det är en till lika delar fantastisk och smärtsam upplevelse. Och en jag inte hade velat vara utan.

Nu ser jag fram emot Jojo Moyes nya bok, Sophies historia, som precis kommit ut på Printz Publishing!



Kommentarer:
Amazing ... i love it <3 <3 <3
 
Jag hade samma upplevelse. Kunde inte lägga ifrån mig boken. Väldigt bra. Väldigt jobbig. Läsupplevelsen satt kvar länge...
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017