Såklart att det även kommer en årssammanfattning på The Book Pond för listor och årsstatistik hör bokbloggandet till lika mycket som Bokmässan och det ständigt växande antalet hyllvärmare.

Det som framförallt präglat större delen av året var mitt uppdrag som Bokbloggsambassadör (#boblamb) för Bokmässan 2013. I februari träffades alla ambassadörerna under ett glamoröst (faktiskt, vi bodde på Gothia Towers och åt frukost på 23:e våningen så glamour är definitivt ordet vi söker) studiebesök i Göteborg och därefter tog planeringen av mingel och aktiviteter vid. Höjdpunkten var förstås fyra dagars mässa fylld av seminarier, bokprat, mingel, inköp och socialt umgänge (aka vindrickande) med andra bokbloggare. Nu är ambassadörsskapet över och överlämnat, men jag tackar för möjligheten och den här tiden.






Andra boksociala höjdpunkter var Bokresan i april i Norrtälje, som hölls för andra året i rad. Fröjden i att få ett drygt dygn av serverad mat, boknörderier och obegränsad läs- och twittertid!


En mindre bokresa gjordes av min egen bokklubb en söndag i maj när vi tog tåget över sundet till Karen Blixens barndomshem, Rungstedtlund. En härlig dag med regn, brunch och spektakulär utsikt från cyklarna på Strandvejen. Rekommenderas!


Böckerna då? Ja, jag har läst också, men statistiskt sett har det varit det sämsta året sedan 2003 då jag landar på blott 41 böcker, vilket inte ens gör en i veckan (inskjuter tut-tut ljud). Vet inte exakt vad jag ska skylla på annat än att det har varit ett krävande arbets- och twitterår - igen. Bäst i test var pärlan You had me at hello av Mhari McFarlane, gråtfesten En man som heter Ove av Fredrik Backman, feelgood från 20-talet i Before I met you av Lisa Jewell och den grymma och gripande The moment av Douglas Kennedy med Livrädd av S.J.Bolton som god runner-up.


Nu får vi snart se vad bokåret 2014 har att bjuda på. Klart är att det blir en Bokresa och en Bokmässa på klassiskt manér. Jag har hopp om att läsa mer (förstås!), blanda nytt och gammalt, som jag gör, men också satsa mer på att läsa om. Under 2013 läste jag inte om en enda bok och det var synd känner jag, för ofta är det givande att göra upp med sina gamla synder/fördomar/sågningar eller hyllningar.
 Ett gott bokslut önskar jag er och vi hörs åter nästa år.

---

En av de finaste julklapparna var från föräldrarna: liten usb-sticka med digitaliserade familjefoton från det att jag föddes och framåt. Jag känner mig kluven till om perioden 85-93 verkligen är något att bevara till eftervärlden, men 70-talets kläd-, glasögonmode och inredning är mycket underhållande.

---

Julchicklitten är en fin tradition där årets kandidat blev Wrapped up in you av Carole Matthews. Boken handlar om Janie, nyligen singel och hårfrisörska i mycket liten småstad med små krav på tillvaron. Hon klipper sina kunder, går hem till sin TV och ser en film på kvällarna med grannen Mike, som helt uppenbart fallit för henne, vilket går Janie helt förbi.

"Är det så här livet ska vara", undrar hon ibland och går med på att hennes bästa vän ordnar en blind date. Efter att den slutat i total katastrof bestämmer hon sig för att inte ägna mer tid åt att försöka hitta en ny man utan åker i stället på semester till Kenya, där hon blir upp över öronen förälskad i sin guide Dominic - som är masaikrigare...

Som ett litet paket i sig med snöflingor, röd text och granar utlovar Wrapped in you stora doser julmys. Antal sidor som Wrapped up in you handlar om julen: cirka 0. Sponant måste jag säga att det är en mycket märklig marknadsföring.

Nåväl, när man väl släpper det, så är det en småputtrig bok med en oväntad handling: masaikrigare möter brittisk småstad där kulturella skillnader och fördomar ska stå emot nyfunnen kärlek. Det är inte chick lit i genrén most witty och det är ett medelvärde på romantikfaktorn, men det är en helt ok passing-time-novel - som passar alla tider på året.

---

Fram till nyåret blir det till att slatt- och slalomläsa för att få till ett snyggt statistiskt avslut på bokåret 2013. Och sedan tänkte jag toppa upp jullovet med de där böckerna jag gått och längtat efter att läsa. En lite nätt hög om 6 böcker till 6 januari. Jo, jag gillar att jobba med realistiska mål som ni märker.

---

Efter avslutat uppdrag i Syrien, tar sig den världsberömda detektiven Hercule Poirot till Istanbul där han kliver på Orientexpressen riktning Calais. Någonstans runt Belgrad blir en av passagerarna - amerikanen Ratchett - knivhuggen till döds i sin kupé under natten och Poirot drar snabbt slutsatsen att förövaren finns bland de tolv övriga resenärerna i vagnen. Med sedvanligt udda förhörsmetoder och knivskarpt intellekt tar sig Poirot an utredningen med förbluffande resultat. 

Mordet på Orientexpressen är en av Agatha Christies mest kända böcker (och filmad 1974 med Ingrid Bergman i en av rollerna). Den är otroligt klassiskt Christie på det sättet att det är en pusseldeckare i sedvanlig överklassomgivning där alla de misstänkta befinner sig på en begränsad yta, till disposition för den klipska Poirot. Under den eleganta ytan lurar mörka hemligheter och han bringar dem alla i dagen, oavsett om de är relaterade till mordet eller inte.

Jag gillar i det stora hela Christie, men frågan är om inte de blivit lite nötta av tidens tand. Jag menar inte bara att 80 år gamla värderingar tagit ut sin rätt utan det är mer att jag tycker det är lite makligt ibland. Kanske också för att jag för första gången kände igen hur det hela slutade! Jag förstår inte hur, då jag officiellt lider av Agatha Christie-amnesi och har skrivit ett helt inlägg om det, men kanske att jag sett filmen någon gång? Hursomhelst, ska man läsa Christie ska man självklart inte hoppa över Mordet på Orientexpressen.

---

Once upon a time -- of all the good days in the year, on Christmas Eve -- old Scrooge sat busy in his counting-house.

---

---

Jag såg så fram emot Kodnamn Verity av Elizabeth Wein. Jag är svag för böcker som utspelar sig under andra världskriget och detta en kvinnlig spionhistoria lät mycket lovande.

Första kapitlet inleds med orden "jag är en fegis". Julie/Queenie har precis efter dagar av tortyr gått med på att avslöja allt för Hauptsturmführer von Linden. Men hon är ingen fegis, det framgår allteftersom med all tydlighet. Med sina begränsade medel gör hon det motstånd hon kan - vidden av hennes mod ska man inte komma att förstå förrän mot slutet - och hon förmår skämta till och med under de mörkaste stunder. Vad hon utsätts för nämner hon liksom bara i förbifarten, ofta med svart humor, vilket gör det nästan ännu mer plågsamt att läsa:

"Jag måste skriva ner gårdagkvällens utfrågning för den var så rolig. -- Jag tog naturligtvis tillfället i akt och insköt med tjurskallig Wallace-stolthet: jag är inte engelsk, din trögfattade tysk, jag är SKOTSK. Engel gav mig plikttroget en tystande örfil."

Parallellt får man som läsare följa Maddie, som efter flygningen sitter gömd på en bondgård i Frankrike och frustrerat undrar vad som hänt hennes vän. Nutidens svåra läge vägs upp av återblickar ur vännernas förflutna om hur Maddie lärde sig flyga och hur hon och Queenie lärde känna varandra och arbetade tillsammans på flygbasen.

Väl utläst är jag dock kluven till Kodnamn Verity. Det går inte alls så fort fram som jag hade förväntat mig. Jag tycker boken är lite...rörig; har sneaking suspicion, baserad på tidigare erfarenheter, att jag blir lite trög så fort ordet agent/spion finns med i handlingen, se t.ex. Tinker, tailor för referens. Det är också någonting med sättet som den är skriven på: presensform och talspråk, som jag har svårt att ta till mig och som skapar en distans.

Samtidigt tycker jag att det totalt sett är en bra bok om mycket modiga unga kvinnor och twisten på slutet är djävulsk.

För övrigt (1) förstår jag inte alls att den klassas som en ungdomsroman; den kan lika gärna läsas av en (full)vuxen publik.

Och omslaget är för övrigt (2) helt gudomligt!

Tack till Gilla Böcker för recensions-ex.

---

Den 10 december är det exakt ett år sedan jag officiellt blev bokbloggsambassadör för Bokmässan tillsammans med mina elva andra #boblambs. Nu har det blivit dags att lämna över till kommande årets ambassadörer och även om det inte finns någon officiell post ännu, så börjar det sprida sig vilka som har blivit utnämnda. Extra glad är jag över att min long-time-bokbloggskollega och franglofilen Mind the book är en av dem! Övriga bloggare jag känner till är:

Och-dagarna-går
Bokdetektiven (som jag ska ha bokbloggsfika med idag!)
Bokofil
Inte så anonyma biblioholister

De har förstås ett väldigt roligt år framför sig med studiebesök i Göteborg och själva bokmässan och att få lära känna elva andra bokbloggare lite bättre.

Have fun!

---

Idag är det Forma Books Blog Awards där min bokbloggsambassadörskollega, hela #boblmafs favorit och twittervärldens inspiratör och hjälpreda Marcus Stenberg får priset för bästa bokblogg med Marcusbiblioteket. Mycket välförtjänt, är nog de flesta överens om.

Marcus skriver mycket om bokomslag: design av bokomslag, mysterier med bokomslag, jämförelser av bokomslag. Han gjorde också härförleden en enormt uppskattat quiz om vilken bokpersonlighetstyp man är och i ett annat inlägg berättade han om alla författare han stalkat (mitt ordval) för att få böcker signerade under åren. Det är alltid hög nivå på inläggen, genomtänkt, skarpt och underhållande. Dessutom är han fotograf så ovanpå allt annat håller han hög klass på bloggillustrationerna. Ja, ni hör ju själva; vad gör ni fortfarande på den här bloggen, va!? Nej, vänta, gå inte!

Grattis till Marcus, hoppas ni får en underbar kväll på Berns och jag är ledsen att jag inte kunde vara där (vill ju bara påpeka att jag faktiskt var inbjuden och OCKSÅ är en typ mycket viktig bokperson som känner Marcus. Eller känner och känner, men jag har varit i samma rum som honom i flera timmar faktiskt!

---