måndag 9 december 2013

Älskade spion, missuppfattade spion

Det är mitt under andra världskriget, en brittisk, kvinnlig agent blir tillfångatagen av Gestapo, låses in i ett rum i ett ockuperat slott i Frankrike och förhörs under tortyr. Hon går till slut med på att skriva ner sin berättelse, avslöja platser, planer, kodnamn. Och berätta om Maddie, den kvinnliga piloten som förde in henne i Frankrike, Maddie som också är hennes bästa vän. 


Jag såg så fram emot Kodnamn Verity av Elizabeth Wein. Jag är svag för böcker som utspelar sig under andra världskriget och detta en kvinnlig spionhistoria lät mycket lovande.

Första kapitlet inleds med orden "jag är en fegis". Julie/Queenie har precis efter dagar av tortyr gått med på att avslöja allt för Hauptsturmführer von Linden. Men hon är ingen fegis, det framgår allteftersom med all tydlighet. Med sina begränsade medel gör hon det motstånd hon kan - vidden av hennes mod ska man inte komma att förstå förrän mot slutet - och hon förmår skämta till och med under de mörkaste stunder. Vad hon utsätts för nämner hon liksom bara i förbifarten, ofta med svart humor, vilket gör det nästan ännu mer plågsamt att läsa:

"Jag måste skriva ner gårdagkvällens utfrågning för den var så rolig. -- Jag tog naturligtvis tillfället i akt och insköt med tjurskallig Wallace-stolthet: jag är inte engelsk, din trögfattade tysk, jag är SKOTSK. Engel gav mig plikttroget en tystande örfil."

Parallellt får man som läsare följa Maddie, som efter flygningen sitter gömd på en bondgård i Frankrike och frustrerat undrar vad som hänt hennes vän. Nutidens svåra läge vägs upp av återblickar ur vännernas förflutna om hur Maddie lärde sig flyga och hur hon och Queenie lärde känna varandra och arbetade tillsammans på flygbasen.

Väl utläst är jag dock kluven till Kodnamn Verity. Det går inte alls så fort fram som jag hade förväntat mig. Jag tycker boken är lite...rörig; har sneaking suspicion, baserad på tidigare erfarenheter, att jag blir lite trög så fort ordet agent/spion finns med i handlingen, se t.ex. Tinker, tailor för referens. Det är också någonting med sättet som den är skriven på: presensform och talspråk, som jag har svårt att ta till mig och som skapar en distans.

Samtidigt tycker jag att det totalt sett är en bra bok om mycket modiga unga kvinnor och twisten på slutet är djävulsk.

För övrigt (1) förstår jag inte alls att den klassas som en ungdomsroman; den kan lika gärna läsas av en (full)vuxen publik.

Och omslaget är för övrigt (2) helt gudomligt!

Tack till Gilla Böcker för recensions-ex.



Kommentarer:
Jag tyckte också att den var komplicerad och rekommenderar den inte för gymnasiet.
 
Bra, då är det inte bara jag! :)
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017