---

När nyinspelningen av den brittiska serien Sherlock med Benedict Cumberbatch och Martin Freeman började sändas i Sverige blev jag, liksom många andra, helt fast. Det dröjde inte så länge innan jag förstod att serien levde ett parallelliv på twitter där den svenske Sherlock-experten Mattias Boström live-kommenterade varje avsnitt och förklarade blinkningar och referenser till Arthur Conan Doyles Sherlock-böcker.

Och ett sådant intresse och kunskapsbank måste ju tillvaratas, så efter förfrågningar och funderingar kom Boström fram till att han också skulle skriva boken om Sherlock.



Från Holmes till Sherlock tar sitt avstamp i Arthur Conan Doyles tidiga liv, närmare bestämt när han som medicinstudent hade en föreläsare, som genom sin deduktionsförmåga kunde ge kusligt träffsäkra beskrivningar av människors bakgrund och sjukdomar bara genom att titta på dem en kort stund. Låter det bekant? Det var mycket riktigt doktor Joseph Bell som så småningom blev förebilden till Sherlock Holmes och hans enastående skarpsinne.

Den första novellen, En studie i rött, publicerades i Strand Magazine 1887 och fick snabb spridning. Fler noveller följde och med populariteten flyttade så småningom Sherlock ut från tidningssidorna och började leva sitt eget liv. Mattias Boströms bok handlar till stora delar om just fenomenet Sherlock: om alla parodier, efterapningar, plagiat, filmer, teaterpjäser med mera som detektiven, nästan 120 år efter första publikationen, fortsätter att inspirera till.

Att det ligger ett digert och ihärdigt arbete bakom sammanställningen av Från Holmes till Sherlock vittnar de 40 sidorna (!) av referensmaterial och källhänvisningar om! Men detta är verkligen ingen torr faktabok med årtalssammanställningar utan Boström låter Doyle och andra komma till liv genom att lägga till små detaljer och och brodera ut med personliga reflektioner:

"Conan Doyle tittade för ett ögonblick upp mot sin hustru som satt i samma rum. Det var mars 1890 och deras dotter Mary hade nyss fyllt ett år. Han mindes dotterns otaliga skratt när hon bara varit några veckor gammal --".

Här får vi också reda på hur deerstalkern, pipan och "Elementary, my dear Watson" kom att förknippas med detektiven, fastän detta egentligen inte förekommer i novellerna.

Eftersom min egen erfarenhet av Sherlock Holmes sträcker sig till några av böckerna, filmerna med Robert Downey JR och självklart BBC-serien, så engagerar mig de här delarna mer än, till exempel, de tidiga filmerna. Men jag finner också ett nöje i att läsa om Doyles umgänge med sina samtida vänner, andra kända författare som J.M.Barrie (Peter Pan) och Jerome K Jerome (Tre män och en båt). Ur ett svenskt perspektiv är det också intressant och oväntat att Boström visar hur det finns Sherlock-kopplingar till svenska kändisar som Gösta Ekman d.ä. och Per-Albin Hansson (!).



Hur länge Sherlock Holmes ska fortsätta att inspirera vet vi inte, men det har visat sig vara en ihärdig romanfigur, som inte ens Arthur Conan Doyle kunde ta dö på, fastän han försökte en gång. Själv vet jag bara att jag fortfarande 2015 längtar efter nya BBC-säsonger av Sherlock - och jag är inte ensam.

---

---

Efter att ha blivit positivt överraskad (understatement, kanske ""uppslukad"" är ett bättre ord) av Cuckoo's calling, så gav jag mig nästan genast på nummer två i den fristående serien om P.I Cormoran Strike: Silkworm. Författarpseudonymen Robert Galbraith kan inte vara okänd för någon längre utan det är alltså Harry Potter-mamman J.K Rowling som är skaparen av denna nya succéserie.

Den här gången utspelar sig boken i förlagsvärlden. En illa omtyckt författare försvinner; men det är inte första gången han orsakar dramatik av det här slaget, så hans fru väljer att kontakta Strike i stället för polisen. Strike finner att Owen Quine nyligen fått sitt nya manus refuserat, då det är en vidrigt grafisk och illa dold allegori över ett antal människor i förlagsbranschen, som har retat upp ett många personer. Strike börjar efter en tid av efterforskningar undra om Quines försvinnande verkligen är på frivillig väg.


Något jag hittills verkligen, verkligen gillat med de här böckerna är interaktionen mellan Cormoran och assistenten Robin och som utvecklas lite i Silkworm (note: inte till en kärleksrelation). Jag sa det i Cuckoo's calling och jag säger det igen: det är karaktärerna som är Rowlings styrka. Jag har sett kommentarer om att hennes deckare är i klass med Kitty-böckerna (Nancy Drew). Take it from someone som säkert har läst en 70-80 Kitty och Mary Lou-böcker i sina dar (ja, även i vuxen ålder): detta stämmer icke! Rowlings karaktärer är inga kyska, tvådimensionella helyllepersoner; Cormoran och Robin är komplexa individer som både har ofördelaktiga karaktärsdrag (nåja, mest Strike för att vara helt ärlig) som mörka fläckar i sitt förflutna. I den här boken gläntar Rowling lite på förlåten till Robins historia, där det verkar finnas något slags, ännu inte avslöjat, trauma.

Nej, plotten är inte den mest intrikata utan mer av en klassisk Agatha Christie-inspirerad whodunit med ett begränsat antal tänkbara mördare. Jag som alltid gillat Christie tycker inte detta är något negativt dock. Tvärtom är jag oändligt tacksam att Rowling inte hemfallit åt den numera så populära kursiva mördaren, som jag är så trött på.

Cormoran är heller inte en klassiskt nordic noir-deprimerad kommissarie. Förvisso har han en hel del problem: ekonomiska trångmål, olycklig kärlek (till exet), fysiska åkommor med benprotesen och viss övervikt, men med sitt skarpa intellekt, sitt burdusa sätt och integritet blir han utifrån sin underdog-position till något av en hjälte, inte minst när han knäpper London-polisen på näsan genom att lösa fallet.

Dessutom: Love alla Londonscener (som vanligt) och att boken gjorde mig sällskap hela bilresan genom ett tråkigt Tyskland när vi återvände från kontinenten i sommar.

Silkworm är svagare än debuten Cuckoo's calling, men oh, så jag kommer kasta mig över del tre när den kommer!

---

Har äntligen kommit i fas med lite inplanerade bookish events. Det senaste är en bokresa till London med Breakfast Book Club, som också ordnade det otroligt lyckade besöket i Helsingfors i april. Då hälsade vi på Bokbabbel. Nästa gång blir det alltså "hembesök" hos Mind the book.

Förutom att träffa alla trevliga i bokbloggarmaffian #boblmaf (tjugo anmälda hittills!) så ska det bli någon form av författarvandring, middag och bokfrukost förstås! Dessutom: hotellnätter utan barn med wifi, megafrukost och självklart en runda på Waterstones Picadilly.

---