När nyinspelningen av den brittiska serien Sherlock med Benedict Cumberbatch och Martin Freeman började sändas i Sverige blev jag, liksom många andra, helt fast. Det dröjde inte så länge innan jag förstod att serien levde ett parallelliv på twitter där den svenske Sherlock-experten Mattias Boström live-kommenterade varje avsnitt och förklarade blinkningar och referenser till Arthur Conan Doyles Sherlock-böcker.

Och ett sådant intresse och kunskapsbank måste ju tillvaratas, så efter förfrågningar och funderingar kom Boström fram till att han också skulle skriva boken om Sherlock.



Från Holmes till Sherlock tar sitt avstamp i Arthur Conan Doyles tidiga liv, närmare bestämt när han som medicinstudent hade en föreläsare, som genom sin deduktionsförmåga kunde ge kusligt träffsäkra beskrivningar av människors bakgrund och sjukdomar bara genom att titta på dem en kort stund. Låter det bekant? Det var mycket riktigt doktor Joseph Bell som så småningom blev förebilden till Sherlock Holmes och hans enastående skarpsinne.

Den första novellen, En studie i rött, publicerades i Strand Magazine 1887 och fick snabb spridning. Fler noveller följde och med populariteten flyttade så småningom Sherlock ut från tidningssidorna och började leva sitt eget liv. Mattias Boströms bok handlar till stora delar om just fenomenet Sherlock: om alla parodier, efterapningar, plagiat, filmer, teaterpjäser med mera som detektiven, nästan 120 år efter första publikationen, fortsätter att inspirera till.

Att det ligger ett digert och ihärdigt arbete bakom sammanställningen av Från Holmes till Sherlock vittnar de 40 sidorna (!) av referensmaterial och källhänvisningar om! Men detta är verkligen ingen torr faktabok med årtalssammanställningar utan Boström låter Doyle och andra komma till liv genom att lägga till små detaljer och och brodera ut med personliga reflektioner:

"Conan Doyle tittade för ett ögonblick upp mot sin hustru som satt i samma rum. Det var mars 1890 och deras dotter Mary hade nyss fyllt ett år. Han mindes dotterns otaliga skratt när hon bara varit några veckor gammal --".

Här får vi också reda på hur deerstalkern, pipan och "Elementary, my dear Watson" kom att förknippas med detektiven, fastän detta egentligen inte förekommer i novellerna.

Eftersom min egen erfarenhet av Sherlock Holmes sträcker sig till några av böckerna, filmerna med Robert Downey JR och självklart BBC-serien, så engagerar mig de här delarna mer än, till exempel, de tidiga filmerna. Men jag finner också ett nöje i att läsa om Doyles umgänge med sina samtida vänner, andra kända författare som J.M.Barrie (Peter Pan) och Jerome K Jerome (Tre män och en båt). Ur ett svenskt perspektiv är det också intressant och oväntat att Boström visar hur det finns Sherlock-kopplingar till svenska kändisar som Gösta Ekman d.ä. och Per-Albin Hansson (!).



Hur länge Sherlock Holmes ska fortsätta att inspirera vet vi inte, men det har visat sig vara en ihärdig romanfigur, som inte ens Arthur Conan Doyle kunde ta dö på, fastän han försökte en gång. Själv vet jag bara att jag fortfarande 2015 längtar efter nya BBC-säsonger av Sherlock - och jag är inte ensam.

---