---

Jag hade verkligen som ambition att komma ikapp med alla oskrivna recensioner den här sommaren, men sadly not... Dock summerar jag två nedan, svenska böcker för en gångs skull, som jag är lite dålig på att läsa, och som båda förtjänar fler läsare och uppmärksamhet.

Vara Frank av Peo Bengtsson kom ut i våras, det är hans tredje roman, tror jag, och jag var ganska snabb med att införskaffa den; jag gillade Kärleken passerade här en gång och när Frank kom ut var bokläsarna i min närhet positiva.
Frank börjar närma sig 40-årsåldern (tror jag, jag tolkar det i alla fall så..), är gift med Vibeke, bor i Stockholm, har en dotter och jobbar som kock. I det stora hela ett bra liv, även om Frank som många andra i den här åldern är lite överrumplad av hur vuxen han (man) har blivit, långt ifrån den yngling som reste jorden runt och levde på stränderna i Thailand i månader. Så en dag meddelar Vibeke att hon blivit erbjuden en topptjänst i Köpenhamn och gärna vill ta den. Frank slår bakut, han vill inte bryta upp, lämna Stockholm. För sig själv erkänner han motvilligt att han heller inte vill lämna kollegan Mårten. De har kommit varandra nära, blivit kompisar, kanske mer än det..? Under det att Vibeke gör en längre resa till Köpenhamn får Frank tillfälle att fundera över vad han egentligen vill, vilket inte är någon självklarhet alls.

 Jo, jag gillade Vara Frank. Peo Bengtsson har ett naturligt flyt i sitt språk - och framförallt i sina dialoger - som gör att det går fort och följsamt att läsa, det är underhållande, humoristiskt och efterlämnar en känsla av värme. Utan att ha jobbat en dag i restaurangbranschen så känns i alla fall beskrivningarna av livet där också väldigt äkta och jag tycker om att läsa om Franks arbetsdagar.

Jag är inte alls säker på om temat är 40-kris, men det är i alla fall en bok om relationskriser på olika sätt. När jag läser mailen/dialogen mellan Frank och Vibeke, fulla av skarpa och finurliga formuleringar, och absolut även kärlek, är det ändå uppenbart att det också finns en ständig kamp dem emellan. Och med pappan, som gått för långt med ett av sina snedsteg, så har Frank ett komplicerat förhållande. Det är bara med Mårten det är enkelt, och jag anar att det blir precis vad Frank behöver i sitt övriga kaos. Med Mårten är det ingen kamp, de dricker öl ihop, skrattar ihop, bondar, har en bromance, som Frank inser att han vill ta längre.

Jag är romantiker och jag hade önskat att den här delen hade utvecklats mer. Det är en specifik scen i boken som kan bli avgörande, och även om jag inte har en aning om bakgrunden, så känns det som författaren debatterat med sig själv, liksom Frank debatterar med sig själv, om han ska våga ta steget. Jag ska inte spoila för mycket, men jag blir lite besviken på valet han gör och jag kan inte låta bli att fundera på varför Bengtsson fegar lite här. Överlag ändå levererar Peo Bengtsson ännu en bra relationsroman med en twist!

---