lördag 13 augusti 2016

Summer reads

Jag hade verkligen som ambition att komma ikapp med alla oskrivna recensioner den här sommaren, men sadly not... Dock summerar jag två nedan, svenska böcker för en gångs skull, som jag är lite dålig på att läsa, och som båda förtjänar fler läsare och uppmärksamhet.

Vara Frank av Peo Bengtsson kom ut i våras, det är hans tredje roman, tror jag, och jag var ganska snabb med att införskaffa den; jag gillade Kärleken passerade här en gång och när Frank kom ut var bokläsarna i min närhet positiva.
Frank börjar närma sig 40-årsåldern (tror jag, jag tolkar det i alla fall så..), är gift med Vibeke, bor i Stockholm, har en dotter och jobbar som kock. I det stora hela ett bra liv, även om Frank som många andra i den här åldern är lite överrumplad av hur vuxen han (man) har blivit, långt ifrån den yngling som reste jorden runt och levde på stränderna i Thailand i månader. Så en dag meddelar Vibeke att hon blivit erbjuden en topptjänst i Köpenhamn och gärna vill ta den. Frank slår bakut, han vill inte bryta upp, lämna Stockholm. För sig själv erkänner han motvilligt att han heller inte vill lämna kollegan Mårten. De har kommit varandra nära, blivit kompisar, kanske mer än det..? Under det att Vibeke gör en längre resa till Köpenhamn får Frank tillfälle att fundera över vad han egentligen vill, vilket inte är någon självklarhet alls.

 Jo, jag gillade Vara Frank. Peo Bengtsson har ett naturligt flyt i sitt språk - och framförallt i sina dialoger - som gör att det går fort och följsamt att läsa, det är underhållande, humoristiskt och efterlämnar en känsla av värme. Utan att ha jobbat en dag i restaurangbranschen så känns i alla fall beskrivningarna av livet där också väldigt äkta och jag tycker om att läsa om Franks arbetsdagar.

Jag är inte alls säker på om temat är 40-kris, men det är i alla fall en bok om relationskriser på olika sätt. När jag läser mailen/dialogen mellan Frank och Vibeke, fulla av skarpa och finurliga formuleringar, och absolut även kärlek, är det ändå uppenbart att det också finns en ständig kamp dem emellan. Och med pappan, som gått för långt med ett av sina snedsteg, så har Frank ett komplicerat förhållande. Det är bara med Mårten det är enkelt, och jag anar att det blir precis vad Frank behöver i sitt övriga kaos. Med Mårten är det ingen kamp, de dricker öl ihop, skrattar ihop, bondar, har en bromance, som Frank inser att han vill ta längre.

Jag är romantiker och jag hade önskat att den här delen hade utvecklats mer. Det är en specifik scen i boken som kan bli avgörande, och även om jag inte har en aning om bakgrunden, så känns det som författaren debatterat med sig själv, liksom Frank debatterar med sig själv, om han ska våga ta steget. Jag ska inte spoila för mycket, men jag blir lite besviken på valet han gör och jag kan inte låta bli att fundera på varför Bengtsson fegar lite här. Överlag ändå levererar Peo Bengtsson ännu en bra relationsroman med en twist!

------------------


När jag läste Shonda Rhimes Year of Yes lyfte hon ämnet med Mors Dag-kort, där den vårdande, ömma, uppoffrande modern hyllas. Men Shimes skrev: 

I need a card that says "Happy Mother's Day to a mother who taught me to argue when necessary, to raise my voice for my beliefs, to not back down when I know I'm right." Or "Mom, thanks for teaching me to kick ass and take names at work. Get well soon." 

Jag twittrade om det och Eva Rydinger svarade att hon hade skrivit en roman på temat och det var så jag kom i kontakt med Härifrån till Verkligheten! Detta är Eva Rydingers andra roman och handlar om det komplicerade förhållandet mellan den åldrande Marianne och den medelålders dottern Karin. Relationen har alltid varit lite ansträngd; Karin har varit pappas flicka, hon tog hans död väldigt hårt och den förde inte mamman och dottern närmre varandra. 

När Karin dessutom själv blir änka, ensam kvar med sin lille son, sjunker hon djupt ner i en depression. Hon förmår inte släppa Peters död utan döper om sonen Samuel till samma namn, besöker graven tillsammans med sonen för jämnan och slår aggressivt ifrån sig allas råd, inklusive moderns, om att gå vidare. Karin har en idé om att ifall Marianne "tar sitt förnuft till fånga" och flyttar till en mindre, mer bekväm lägenhet kan hon själv ta över barndomshemmet som sommarhus och få ett lite bättre liv. Men Marianne vill inte flytta och när hon en dag kommer i kontakt med rörmokaren Olle tar livet en helt annan vändning än vad både hon och Karin är beredda på. 

Undertiteln till Härifrån till verkligheten är Var börjar och slutar ett moderskap? Och det summerar essensen av den här romanen, som jag nämnde. Vilka krav har barnen rätt att ställa på sina föräldrar när de en gång har flyttat ut? 

- Det här är mitt barndomshem, utbrister Karin indignerat inför förändringar som Marianne gör - Nej, det här är mitt vuxenhem, svarar modern. Marianne vägrar låta sig styras av konventioner/påtryckningar om att hon ska offra sina behov för de vuxna barnens. 

Eva Rydinger har lyft ett intressant ämne här, som inte är vanligt i böcker, men som blir mer aktuellt med att andelen pigga äldre ökar. Vi har varit så vana vid bilden (primärt) av den självuppoffrande modern att det känns ovant med en kvinna som utgår ifrån andra värderingar, vilket inte betyder att hon inte älskar sina barn. Men barnen är vuxna, de måste klara sig själva. Och Marianne är inte döende för att hon börjar bli till åren; Rydinger beskriver fint hur hon upptäcker att hon känslomässigt är lika ung som förr, vilket nästan är en chock till och med för henne själv. 

 Boken berättas också delvis ur Karins perspektiv och ger bilden av den oförstående och "berövade" dottern inför mammans "uppror". Karin porträtteras inte på ett sympatiskt sätt. Hon är bitter på livet, och på döden som tog hennes man ifrån henne. Hon låter bitterheten och missunsamheten prägla henne och det sätter avtryck i hennes jobb och alla hennes relationer. Men även om Karin under en stor del av boken får spela rollen som antagonist gentemot modern, så gillar jag att Rydinger låter henne få sin egen utveckling, som går mot en ljusning. 

Jag blev väldigt positivt överraskad av Härifrån till verkligheten. Rydinger har en lätthet i sitt språk med ett inneboende driv som gör att jag vill läsa vidare om Marianne och Karin, den är uppfriskande och rörande och eftersom jag bor i den här delen av Sverige kunde jag också relatera till de fina beskrivningarna av den skånska kusten. Bra gjort

Tack till Eva Rydinger för recensions-ex!



Kommentarer: Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017