torsdag 25 september 2008

Somewhere over the rainbow

Jag vet inte vad det är, men jag har läst osannolikt sakta under september månad trots tågåkande och allt. Men nu ligger i alla fall recensioner för Wicked och En helt annan historia uppe, båda lovande böcker som tyvärr vacklar mot slutet.

Från London och annorstädes har jag nu ungefär 37 böcker jag skulle vilja läsa. Ledsamt nog måste jag i stället börja på Kvinnan är första könet av Björn Ranelid eftersom det av någon obskyr anledning blev nästa bokklubbsbok (jag var inte pådrivande i det valet...). Jag känner stark aversion redan innan jag öppnat pärmarna på den stackars boken. Socialrealism är det absolut kräktråkigaste jag vet, men i kombination med självcentrering så blir det kanske en vinnare? Eller hade Linda Skugge rätt?



Kommentarer:
Hmm,later inte sa uppmuntrande direkt.... Men som jag sagt tidigare foeresla "Kalla det vad fan du vill" naesta gang socialrealismandan faller pa i bokklubben. Jag lovar att den aer sa mycket baettre aen vad du tror....
 
Jag gjorde faktiskt det! Men hälften hade redan läst den samt sett uppsättningen på Malmö Stadsteater.
 
Linda Skugge var verkligen ute på hal is och kastade sten i glashus då hon angrep Björn Ranelid i sin recension med tanke på innehållet i hennes egna publikationer (förvisso författade i en betydligt yngre ålder än Ranelids). Fejden mellan L.S. och B.R. är ett synnerligen välgestaltande exempel på uttrycket "it takes two to tango", vad gäller självcentrering är de båda lika goda kålsupare! Det var patetiskt alltsammans. Vad var det för övrigt för en recension L.S. skrev? Inte ett ord om stil eller komposition, i stort sett blott ett uttryck för "recensentens" aversion mot författaren, som hon helt tycks likställa med den förvisso självbiografiska romanens berättare.
Är ingalunda en beundrare av Ranelids alster, det finns onekligen en del att invända mot många av dem, särskilt de senare, men Skugges recension var omåttligt oproffsig och osaklig.
 
Nej, jag håller med. Inte mycket till recension, det lät väldigt pubertalt alltsammans.

Ranelid var på Malmöfestivalen i somras och fick frågan om han och Skugge är vänner nu, men uppenbarligen har de aldrig träffats överhuvudtaget. Det får Skugges inlägg att likna personangrepp ännu mer.

Vad jag tycker om Ranelids (litterära) alster ska jag låta vara osagt ännu så länge. Jag har bara kommit 30 sidor... Suck.
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017