Bokklubben har talat. Igår träffades vi över god mat och diskuterade Sommarljus och sen kommer natten av Jón Kalman Stefánsson. Det är Stefánssons genombrottsroman om ett litet samhälle på Island där allt och ingenting händer, ett miniuniversum i ett kargt och ensligt landskap skrivet med ett skimrande poetiskt språk.

Jag tyckte boken var otroligt annorlunda, vacker, lågmäld om vardagliga händelser, men samtidigt humoristisk, rentav burlesk på sina ställen.

Bokklubben i övrigt var splittrad i sin betygssättning. Några av de omdömen som gavs:

- Hela första halvan kändes trög.
- Upplevde den som kritik mot konsumtionssamhället och hur vi har bråttom och hanterar tid.
- Underligt språk, extremt långa meningar.
- Gillar kontrasterna i boken, liv mot död, och att läsa om människor i de små sammanhangen.
- Kändes lite som Ranelid möter Paasilinna.

---