Maja Lundgren har precis kommit ut med en ny bok, och syns just nu överallt. Men i bokklubben har vi precis läst den skandalomsusade Myggor och tigrar som kom ut för ett par-tre år sedan. Då orsakade den stor uppståndelse eftersom Lundgren i delar av boken gick till rasande attack mot namngivna profiler inom Kultursverige. Sexism och kvinnoförtryck (speciellt mot henne) är bara ett par av de anklagelser hon levererar i sin konspiratoriska världsbild av manligt tyranneri.

I rättvisans namn handlar Myggor och tigrar också om Lundgrens tid i Neapel där hon under en tid bor i - vad hon själv upplever - maffiatäta kvarter. Men allt detta faller ju i skuggan av intrigerna på aftonbladets redaktion förstås.

Vissa recensenter på tiden det begav sig skrev att Lundgren är värd all respekt, att hon är modig och att Myggor och tigrar är en befrielseskrift.

Jag kan säga att ingen i bokklubben höll med. Vi uppfattade alla Maja Lundgren som en ganska otrevlig människa som gör sig själv till offer när det passar hennes egna syften. Syster kallade henne en skymf för feminismen. Samtliga gav henne diagnosen överkänslig, eller varför inte paranoid och boken genererade bottenbetyg. En av våra ärade medlemmar sammanfattade det hela som "500 sidor av bitterhet". Samtidigt är det roligt att ha läst något som fått så mycket uppmärksamhet och det man i alla fall kan säga är att boken gav oss gott om diskussionsunderlag. För fullständig recension, klicka på titeln.

---