Lördagen var en dag med ovanliga beslut.

Först bestämde mig för att plantera om växterna härhemma, något jag skjutit upp i tre år, men till och med jag med mina ogröna fingrar förstod att det kanske var dags. Många är de (kvinnor) i min bekantskap som vittnar om det terapeutiska i att så, sätta och skörda i sina täppor, men man kan väl säga att jag inte riktigt är där. Jag uppskattar fina trädgårdar och egenodlade hallon lika mycket som någon annan, men det är inte riktigt min couscous att själv stå med fingrarna i jorden på fritiden. Jag stoppar dem hellre i syltburken.

Bredde iaf ut en massa tidningar på balkongen, bar ut alla krukväxter, ny jord etcetera och satte igång med att separera treåriga rötter. Det ska medges att det var skönt att sitta ute, men en timme senare var jag uttråkad, ledbruten efter obekväma ställningar och tidningarna till trots så var det blomjord överallt som tog evigheter att städa bort. Men det kändes ändå bra när det var klart; nu slipper jag ju göra det här på tre år igen!

Det andra som hände var att jag bestämde mig för att lägga ner Historikern - oavslutad. Det händer väl en gång på er decennium ungefär; jag har otroligt svårt för att inte läsa ut böcker, oavsett kvalitet. Men jag pallade inte ta mig igenom 600 sidor av något som fick mig att sucka redan efter inledningen. Antingen så var översättningen usel (den var det åtminstone de sidor jag hann läsa), eller så var det bara språket som sådant som retade mig eller så var jag helt enkelt inte på humör eller en kombination av de tre. Nu lämnar jag den i alla fall, så får jag se om den får en ny chans i en avlägsen framtid.

---