Sedan i söndags den 18 juli så uppmärksammas Sjöwall/Wahlöö lite extra i Malmö inom ramen för ett konstprojekt. Det är 40 år sedan deras Polis polis potatismos kom ut, en av tio böcker om Martin Beck.

Från att ha varit en genré som bestod av pusseldeckare i mestadels borgeliga miljöer sattes kriminaliteten in i ett socialt kontext där man fick följa det vardagliga polisarbetet och lära känna snutarna som karaktärer och det var helt nytt på den tiden.

Under veckan har vi varit och tittat på den dansande polisen som uppträder på torg runtom här i Malmö (Och som DN hade en artikel om idag. Otroligt roligt, speciellt att se reaktionerna bland publiken som inte känner till att det är en skådis som dansar) och ikväll var jag och lyssnade på Maj Sjöwall och Arne Dahl på stadsbiblioteket.

Intressant att höra var jämförelsen mellan en deckare anno 1965 respektive 2010. De flesta större brott är ju inte längre nationella utan på grund av vår fysiska och digitala rörlighet så förläggs samtidens kriminalitet på en internationell spelplan som Arne Dahl skriver om. De tidiga Beck-böckerna har ju emellertid en mycket mer lokal karaktär.

Lite cyniskt skrattade också Maj Sjöwall åt att Stieg Larssons enorma framgångar över världen har lett till att hon får inbjudningar från alla möjliga länder för att komma och prata om det svenska deckarundret, som hon en gång var med och banade väg för. Det var uppenbart att hon inte gav mycket för många av dagens deckarförfattare, exempelvis Camilla Läckberg.

Det pratades också mycket skrivarprocess och vi fick med oss en del roliga anekdoter från de personer som befolkar Beck-böckerna.

Själva konstinitiativet pågår fram till och med söndag om man har vägarna förbi. Program finns här.