Igår natt under ett sent amningspass öppnade jag Allt är upplyst i pocketversion av Jonathan Safran Foer (eftersom Year of the flood är inbunden och mer svårmanövrerad när man bara har en hand över..), en "must-read" enligt många. Kanske var jag för mosig och ofokuserad, men 15 sidor in gillar jag den inte alls. Jag tror att den förväntas vara rolig och nyskapande, men jag skrattar inte och originaliteten faller mig inte på läppen. Vad säger ni, är den åtminstone värd 66-sidorsregeln?

Idag kom mamma hem med Carin Hjulströms debutroman Finns inte på kartan. Den handlar om hur en nyexad journalist hamnar på Smålandspostens lokalredaktion i hålan Bruseryd, vilket knappast är drömmen då orten bokstavligen inte finns på kartan. Den verkar däremot mer i linje med min humor och känns just nu betydligt mer lockande.

---