Vixxtoria skriver så fint om hur hennes dotter redan nu vid mycket unga år fått ett hälsosamt intresse för Joyce Carol Oates genom att ha lärt sig ljuda efternamnet på bokryggarna i det vixxtorianska (haha) hemmet. Det fick mig att tänka på vår egen treårings lärande och läsande.

S har kunnat alla bokstäver i alfabetet i över ett år tack vare ett alfabetspussel jag inhandlade förra sommaren och som har lagts ett par-tre hundra gånger.. Datorn visade sig sedan vara ett ovärderligt stöd för att också lära sig alla de små bokstäverna. Med grunden på plats tänkte vi att man långsamt kunde börja introducera det här med att sätta ihop bokstäver till ord. Jag skrev ner hennes namn som jag tyckte var en lämplig start

A-lo: Vad står det här tror du?
Dotter (mycket glatt): Bajs!

Not quite my dear. Vi ljudar oss igenom namnet och därefter provar jag med m-a-m-m-a

A-lo: Vad står det här då?
Dotter: Det står bajs!

Vi tar oss sen igenom p-a-p-p-a och resten av familjen med samma resultat tills jag till slut skriver just b-a-j-s

A-lo: Men här då?
Dotter (triumferande): Jaaa! Bajs!!

Well, jag antar att det alltid är en början; det är ju också ett ord trots allt.

---