Själv läste jag den på engelska 2009 efter ett tips från brysselkompis Katarina och fastnade direkt. I Sverige har jag sett att den beskrivs som lad lit och det kanske delvis passar som beskrivning, men jag tycker det finns ett allvarligare grundtema här än vad Bridget Jones kanske har; allt handlar inte om att träffa den rätta sas.

Tropper skriver generellt om 30-åriga män som befinner sig i kaotiska situationer och har struliga relationer. I How to talk to a widower handlar det specifikt om Doug som vid 29 års ålder blir änkeman och försöker överleva det. Hans livlinor är den femtonåriga styvsonen, den dysfunktionella familjen och i mindre utsträckning en ihärdig förläggare. Dougs sorg lyfts frampå ett fint, hjärtskärande (icke-kletigt) sätt på många ställen, men inramningen är humoristisk, framförallt dialogen är väldigt snappy. Någon (Bokbabbel?) beskrev det som grabbigt, men det är nästan det jag uppskattar mest. Ironiskt skruvade och slagfärdiga replikskiften är precis min typ av humor och jag tycker det är så fantastiskt hur Tropper lyckas att få mig att gråta på en sida och skratta på nästa.

När man avslutat Hur man talar med en änkling finns det mer av Tropper att upptäcka, t.ex. lika utmärkta Bush falls.

Klicka på titlarna för fullständiga recensioner.