det blev ju faktiskt litterära reflektioner och alla hade läst den. ett steg längre ifrån maria montezzamis bokklubb, hurra!
 

Ja, sehr nice! Nu ska jag funta på vad vi ska hitta på till nästa gång.
 

Nu hör ju inte jag till bokcirkeln, men eftersom du inte blockerat kommentarsfältet för mig, så finns det inga hinder för mig att också kommentera.

Det där med Glas och diagnos är väldigt intressant, faktiskt. Alldeles säkert har han drag från autismspektrat, eller är lite aspergeraktig, så där. Jag tycker att Kerstin Ekman fick fram den aspekten rätt bra i sin bok "Mordets praktik" som kom härom året, och som också handlar om Glas. Här är berättarjaget en person som tror sig (eller kanske faktiskt är) inspirationskällan för Hjalmar Söderberg. Han har lite storhetsvansinne, dessutom; brevväxlar med Söderberg och vill ha ett allmänt erkännande att han var Glas-förebilden (vilket blir rätt absurt, eftersom han dessutom sätter igång att mörda folk på löpande band).

Ohlssons bok om Gregorius var också bra (fast lite tjock, ärligt talat), men nån upprättelse för stackars pastorn är det då sannerligen inte. Man blir nästan mer äcklad av honom än när man ser honom genom Glas' ögon (eller glasögon, hoho).
 

Witty :) Oj då, jag som har läst att det är ett "kärleksfullare" porträtt av den onde pastorn. Så fel man kan ha! Inga begränsningar för dig här, tvärtom!
 

Tja, "kärleksfullare" kan kanske definieras på olika sätt. Han är rätt besatt av att göra sin hustru Helga med barn, men hon tycker nog inte det är lika kul att ligga med honom, utan har förmodligen en älskare.

Jag tycker nog inte att Gregorius blir så mycket trevligare i Ohlssons bok, men jag håller nog fast vid att man inte nödvändigtvis har rätt att mörda honom för det.