Med en ny medlem i bokklubben skulle vi gå bordet runt och presentera oss och vårt "bok-jag". Vad betyder böcker, vad och varför läser jag? Ungefär så här är det nog för mig:
Böcker fyller en väsentlig del i mitt liv, ibland lite mer ibland lite mindre, men de finns alltid där. Böcker är lättillgänglig underhållning, jag går ingenstans utan att ha en bok med mig om det uppstår någon väntetid någonstans. När jag reser läser jag alltid, nuförtiden läser jag under amningspass och innan jag ska somna (fast ärligt talat så är det lika ofta som laptopen hamnar i knäet).
Jag har nog alltid använt böcker primärt som en verklighetsflykt. Jag läser mer när livet är lite so-so än när det är räkmacka. Det är nog delvis ur detta som min aversion mot diskbänksrealism kommer; jag behöver inte toppa en dålig dag med mer elände sas. Lyckliga slut är ett plus; det behöver inte vara stora Hollywood-trumman, men det ska finnas hopp om livet i alla fall.
Allätare är jag inte, men beredd att pröva olika genrer föralldel. Där är bokklubben bra, för då ges tillfälle att bredda sitt register. "Vanliga" romaner och deckare är nog det jag plöjer mest. Jag är lite av en anglofil, läser mer av brittiska (och amerikanska iofs) författare än svenska. Brittisk torrhumor och ironi är för övrigt något som ofta går hem hos mig. Jag tillhör ju inte den ironiska generationen för intet. Och av någon anledning vurmar jag särskilt för romaner som utspelar sig runt andra världskriget..
Jag är däremot inte särskilt förtjust i "arbetarromaner" och poesi. Jag stör mig sjukt på dåliga översättningar där man känner hur engelskan lyser igenom och jag är känslig för dialoger; en bra och naturlig dialog kan lyfta en bok enormt, men motsatsen är tyvärr nästan vanligare.
Well, ungefär så här är det väl.
Varför läser andra? Varför läser ni?