Ludermässig? hihi, det har jag inte hört... :)

Jag har ju själv inga egna barn, men jag skulle absolut tycka att det är viktigt för dem att veta hur det heter på rätt sätt och hur man skriver grammatiskt korrekt. I de nya kursplanerna framhålls dessutom att kunna anpassa sitt språk eftersituationen, och då kan det knappast enbart innebära slarv/förenklingar i sms/mail/fb och chattar utan också ett korrekt språkande i brev, uppsatser, kommunikation med myndigheter mm. Och sen: även om det sitter särskrivare även på uppsatta positioner som journalister eller inom myndigheter så innebär språket alltid makt och det kan man behöva som liten människa.
Jag har en känsla av att det ändå alltid kommer finnas kretsar där det spelar roll hur man använder sitt språk.

Jag är i alla fall noggrann med att påpeka mina elevers särskrivningar. För jag får också spunk.
 

Svartanova, det var intressant att höra vad som står i kursplanerna. Och du har rätt förstås, det finns ju alltid folk som kommer att verka för språkvård, frågan är om de kommer vara i majoritet eller minoritet?

Jag undrar om du som lärare får någon respons från eleverna när du påpekar särskrivning? Bryr de sig? Jag läste om en lärare som sa att hans elever inte ens såg när det var fråga om särskrivning. Det var först när han delade upp ordet på två separata lappar och höll isär dem som de förstod..
 

Det är skönt att höra att det finns andra människor som liksom jag reagerar på särskrivningar. Jag retar mig oerhört på det och tänker tillbaka på min egen skoltid, fanns särskrivningarna då? Inte vad jag komma ihåg men å andra sidan har engelskan fått betydligt större inflytande nu än vad det hade då. Det kan vara en orsak kanske. Hursomhelst, glad att läsa att jag inte är ensam.
 

Haha, jo jag vet att du alltid retat dig enormt på särskrivningar och jag håller med om att de är väldigt irriterande även om jag som utlandssvensk nog missat hur de dyker upp oftare hemma i Sverige. Annars tycker jag nog generellt att folk slarvar med all slags grammatik och stavning nuförtiden och det är kanske ett tidsfenomen nu med alla sms, chattar och annat.

Hur man ska göra med barnen vet jag inte riktigt. Att förstå stavning och grammatik på två, tre språk kommer bli en utmaning i sig antar jag. Däremot tror jag vissa personer har bättre känsla för stavning och grammatiskt korrekt språk än andra och man får väl hoppas att dessa gener nu går i arv:).

Slutligen måste jag rekommendera en väldigt intressant och rolig engelsk bok på ämnet grammatik. Inte med fokus på särskrivningar dock eftersom de ju är mer regel än undantag på engelska, men på temat hur man korrekt använder punkt, komma, kolon och annat. Väldigt underhållande bok som kommer få dig att inse att svenskan tyvärr inte är det enda språket som misshandlas grammatiskt av sina användare nuförtiden;).

"Eats, Shoots & Leaves. The Zero Tolerance Approach to Punctuation" av Lynne Truss.
 

Ett mycket intressant ämne! Jag är född och uppvuxen här i Sverige (ej svenskfödda föräldrar). Språk har alltid varit svårt men jag har gjort vad jag har kunnat (missmörstå mig inte snälla). Att lära sig ett språk är inte lätt. Det krävs mål och mod. Mål = att lära. Mod = att försöka. Jag säger inte att jag är expert inom ämnet men det är av ytterst vikt att lära sig ett språk med tillhörande grammatik mm. Jag anser att jag är bra :) och nu när min 5-årings ordförråd utökas konstant är jag på min vakt och rättar honom med de ord och meningar han slänger ur sig. Dels att välja rätt verbform och sätta in tid i hela aspekten gör att vissa meningar uttrycks fel. Det enda jag kan göra är att rätta honom och säga hans mening med de rätta orden. Det uppskattas! Nästa gång han uttalar sig inom samma ämne så säger han meningen rätt.

Vi har inte kommit till särskrivningsområdet än. Det är inget ämne som förbryllar mig. Genetiskt eller inte men jag tror att tidigt intåg till böckernas värld löser många språkbristningar i framtiden.
 

Vad skönt att man har bundsförvanter! Vi korrigerar också genom att säga det som är riktigt och sen blir det ju rätt efter ett tag, så vi kommer ju att anta samma strategi med särskrivningar när den dagen kommer.

Att läsa böcker och uppmuntra till eget läsande tror jag också är receptet. Samtidigt är jag noga med att läsningen ska uppfattas som lustfylld och att inte allt fokus ligger på att det ska bli rätt. Att höra den språkliga logiken hos en treåring kan vara väldigt charmigt ibland :)