söndag 30 januari 2011

Strategier i särskrivningens tid*

Alltså jag vet att detta har stötts och blötts och inte är något nytt debattämne direkt, men jag måste bara häva ur mig lite frustration: jag blir galen på alla särskrivningar! Galen! Det känns som att det är ett växande problem också, för nu kan jag hitta dem i både annonser och journalistiska texter, vilket tidigare var ovanligt. Jag väljer att kalla det problem, för det är så jag upplever det. Många tycker säkert att det är riktigt bagatellartat huruvida man skriver jättekul eller jätte kul, men det gör ont i mig på riktigt när jag ser det.

Jag hade en chef som var expert på särskrivningar och överhuvudtaget hade en låg nivå på sin skrivna svenska. När han höll ppt-presentationer så kunde jag inte ta till mig av innehållet alls för jag satt bara och irriterade mig på att allt var så oläsligt. Ibland skrev han på engelska och det eliminerade ju problemet med särskrivningarna något, men hans engelska i övrigt var helt ludermässig så det var kört ändå.

Ibland undrar jag om man bara ska kapitulera och tänka att "Ja ja, det är tidens gång. Det är fult och det är fel, särskilt när rena syftningsfel uppstår, t.ex. halv rå kyckling eller halvrå kyckling, men jag är snart gammal tant och då räknas ändå inte min åsikt så det är bara att bryta ihop och gå vidare?"

Frågan har aktualiserats nu när dottern S har börjat ljuda ord/läsa. Vad säger man till henne om stavningsregler när vi kommer dit en vacker dag? När hon börjar skolan om några år kanske det ändå inte kommer att finnas en enda svensklärare som fäster någon vikt vid särskrivningar och all text hon utsätts för kommer i än högre grad vara full av fel. Jag vill ju lära henne det som är grammatiskt korrekt i så stor utsträckning som möjligt, men utkämpar jag ett slag som redan är förlorat?

Vad gör ni som liksom jag får spunk av särskrivningar? Vad har ni för strategier? Och ni som har barn, hur tänker ni där? Vore intressant att veta.

* Med reservation för eventuella särskrivningar, felstavningar och andra grammatiska missar.



Kommentarer:
Ludermässig? hihi, det har jag inte hört... :)

Jag har ju själv inga egna barn, men jag skulle absolut tycka att det är viktigt för dem att veta hur det heter på rätt sätt och hur man skriver grammatiskt korrekt. I de nya kursplanerna framhålls dessutom att kunna anpassa sitt språk eftersituationen, och då kan det knappast enbart innebära slarv/förenklingar i sms/mail/fb och chattar utan också ett korrekt språkande i brev, uppsatser, kommunikation med myndigheter mm. Och sen: även om det sitter särskrivare även på uppsatta positioner som journalister eller inom myndigheter så innebär språket alltid makt och det kan man behöva som liten människa.
Jag har en känsla av att det ändå alltid kommer finnas kretsar där det spelar roll hur man använder sitt språk.

Jag är i alla fall noggrann med att påpeka mina elevers särskrivningar. För jag får också spunk.
 
Svartanova, det var intressant att höra vad som står i kursplanerna. Och du har rätt förstås, det finns ju alltid folk som kommer att verka för språkvård, frågan är om de kommer vara i majoritet eller minoritet?

Jag undrar om du som lärare får någon respons från eleverna när du påpekar särskrivning? Bryr de sig? Jag läste om en lärare som sa att hans elever inte ens såg när det var fråga om särskrivning. Det var först när han delade upp ordet på två separata lappar och höll isär dem som de förstod..
 
Det är skönt att höra att det finns andra människor som liksom jag reagerar på särskrivningar. Jag retar mig oerhört på det och tänker tillbaka på min egen skoltid, fanns särskrivningarna då? Inte vad jag komma ihåg men å andra sidan har engelskan fått betydligt större inflytande nu än vad det hade då. Det kan vara en orsak kanske. Hursomhelst, glad att läsa att jag inte är ensam.
 
Haha, jo jag vet att du alltid retat dig enormt på särskrivningar och jag håller med om att de är väldigt irriterande även om jag som utlandssvensk nog missat hur de dyker upp oftare hemma i Sverige. Annars tycker jag nog generellt att folk slarvar med all slags grammatik och stavning nuförtiden och det är kanske ett tidsfenomen nu med alla sms, chattar och annat.

Hur man ska göra med barnen vet jag inte riktigt. Att förstå stavning och grammatik på två, tre språk kommer bli en utmaning i sig antar jag. Däremot tror jag vissa personer har bättre känsla för stavning och grammatiskt korrekt språk än andra och man får väl hoppas att dessa gener nu går i arv:).

Slutligen måste jag rekommendera en väldigt intressant och rolig engelsk bok på ämnet grammatik. Inte med fokus på särskrivningar dock eftersom de ju är mer regel än undantag på engelska, men på temat hur man korrekt använder punkt, komma, kolon och annat. Väldigt underhållande bok som kommer få dig att inse att svenskan tyvärr inte är det enda språket som misshandlas grammatiskt av sina användare nuförtiden;).

"Eats, Shoots & Leaves. The Zero Tolerance Approach to Punctuation" av Lynne Truss.
 
Ett mycket intressant ämne! Jag är född och uppvuxen här i Sverige (ej svenskfödda föräldrar). Språk har alltid varit svårt men jag har gjort vad jag har kunnat (missmörstå mig inte snälla). Att lära sig ett språk är inte lätt. Det krävs mål och mod. Mål = att lära. Mod = att försöka. Jag säger inte att jag är expert inom ämnet men det är av ytterst vikt att lära sig ett språk med tillhörande grammatik mm. Jag anser att jag är bra :) och nu när min 5-årings ordförråd utökas konstant är jag på min vakt och rättar honom med de ord och meningar han slänger ur sig. Dels att välja rätt verbform och sätta in tid i hela aspekten gör att vissa meningar uttrycks fel. Det enda jag kan göra är att rätta honom och säga hans mening med de rätta orden. Det uppskattas! Nästa gång han uttalar sig inom samma ämne så säger han meningen rätt.

Vi har inte kommit till särskrivningsområdet än. Det är inget ämne som förbryllar mig. Genetiskt eller inte men jag tror att tidigt intåg till böckernas värld löser många språkbristningar i framtiden.
 
Vad skönt att man har bundsförvanter! Vi korrigerar också genom att säga det som är riktigt och sen blir det ju rätt efter ett tag, så vi kommer ju att anta samma strategi med särskrivningar när den dagen kommer.

Att läsa böcker och uppmuntra till eget läsande tror jag också är receptet. Samtidigt är jag noga med att läsningen ska uppfattas som lustfylld och att inte allt fokus ligger på att det ska bli rätt. Att höra den språkliga logiken hos en treåring kan vara väldigt charmigt ibland :)
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017