måndag 28 februari 2011
Domo arigato mr Roboto
Har ni lagt märke till att det är mycket robotar nu? Vi har en hel spotify playlist med låtar som handlar om robotar, och nu har de tagit steget till författarskap också. Gör man en sökning på Frederic P. Miller på Adlibris får man fler än 500 träffar. Extrem produktivitet? Non, "böckerna" är ett hopkok av t.ex. wikipedia-artiklar som en robot satt samman utifrån olika sökord.Fenomenet med robot-författare är så utbrett att det tillsammans handlar om hundratusentals böcker som ges ut via olika förlag. Först filtrerades de ut av nätbokhandlarna, men då det ändå finns en viss efterfrågan, står det nu i beskrivningen att böckerna innehåller kopierade artiklar från internet. Ifall ni nu skulle vara sugna på titlar som Courageous Class Battlecruiser eller Mobile banking.. En fördjupande artikel finns här.
Vill man i stället läsa böcker om robotar så pröva I, robot av Isaac Asimov, Do androids dream of electric sheep av Philip K. Dick eller Supertoys last all summer long av Brian Aldiss. Jag skulle också kunna säga se filmerna I, Robot, Bladerunner och A.I., men någon måtta får det vara, det här ska ändå vara en bokblogg!
lördag 26 februari 2011
Svammel och vimmel
Huj, vad det går, sista helgen i februari och så här har min dag varit.
Treåringen kom instormande kvart i sju i morse och meddelade att "Det är dag nu, ni ska vakna nu, det är lördag, då får man godis!". Man får uppenbarligen inte sovmorgon i alla fall..
Här är det lite slitet efter baby j:s kräksjuka som visserligen var föredömligt kortvarig - om man nu ändå ska drabbas av eländet- men innehållsrik, if you get my point. Väl ur sängen och några deciliter kaffe senare så kände jag mig ändå som en människa igen. Ja, så har jag ju varit ute och tröstshoppat också förstås (nej, inga böcker, till och med jag har en gräns ibland.)
Annars har dagen varit slapp och skön, vinterstudion har stått på i bakgrunden och vi har varit på födelsedagskalas. Sååå skönt att slippa laga mat själv. Maken har suttit och trixat lite med back end på book pond, som går under projektnamnet Neopond. Ah, spännande, va!? Vi får väl se om det blir lite förändringar här framöver.
Nu är melodifestivalen slut och det är äntligen dags för Downton Abbey! Sen läsa lite och god natt!
torsdag 24 februari 2011
The given day
Dennis Lehane är ett urstort namn i USA, men har aldrig riktigt slagit igenom i Sverige, trots att jag och mina likar gör vårt bästa för att promota hans briljans. Med sin episka roman, The given day (Ett land i gryningen), tycker jag att han befäster han sin ställning som en av USA:s främsta samtida författare, men inte heller denna roman har riktigt nått de stora massorna i vårt land. Det är synd, för den är väl värd att upptäckas, men bör nog läsas på engelska då jag hört från flera håll att översättningen är tafflig. Fast jag tycker iofs att den svenska titeln är vacker.The given day utspelar sig i Boston vid tiden för första världskriget och bottnar i en verklig händelse: den stora polisstrejken 1919 för bättre anställningsvillkor. Poliserna hade usla arbetsförhållanden med dåliga löner, 80-timmarsveckor och polishus som var sanitära olägenheter. Till slut fick kåren nog och gick ut i en massiv strejk som ledde till upplopp och militära ingripanden.
Vi möter Luther Laurence, otursförföljd, svart baseballtalang på flykt undan rättvisan, Danny Coughlin, idealistisk polis och andra generationens invandrare från Irland, som har känslor för familjens husa Nora. Och så är det Babe Ruth, legendarisk baseballstjärna, genom vars ögon vi får ett utifrånperspektiv på behandlingen av svarta, polisstrejken och den egna karriären.
Det här är en gripande, väl researchad roman som handlar om spanska sjukans härjningar, om villkoren för svarta och invandrare i USA, kanske lika aktuell nu som då. Den är mindre hårdhudad och ironisk än Lehanes andra alster och med ett djupare, personligt engagemang, tror jag. Här, som alltid, står dialogen ut och är helt strålande med knivskarpa formuleringar som aldrig är pinsamma. Det är bland annat därför jag älskar hans böcker.
Låt inte de drygt 700 sidorna avskräcka, för det är en historia att uppslukas av och den går fort att läsa. Min enda invändning är att om man liksom jag inte kan något om baseball är det svårt att uppskatta detaljnivån i de matcher som referreras..
Vi möter Luther Laurence, otursförföljd, svart baseballtalang på flykt undan rättvisan, Danny Coughlin, idealistisk polis och andra generationens invandrare från Irland, som har känslor för familjens husa Nora. Och så är det Babe Ruth, legendarisk baseballstjärna, genom vars ögon vi får ett utifrånperspektiv på behandlingen av svarta, polisstrejken och den egna karriären.
Det här är en gripande, väl researchad roman som handlar om spanska sjukans härjningar, om villkoren för svarta och invandrare i USA, kanske lika aktuell nu som då. Den är mindre hårdhudad och ironisk än Lehanes andra alster och med ett djupare, personligt engagemang, tror jag. Här, som alltid, står dialogen ut och är helt strålande med knivskarpa formuleringar som aldrig är pinsamma. Det är bland annat därför jag älskar hans böcker.
Låt inte de drygt 700 sidorna avskräcka, för det är en historia att uppslukas av och den går fort att läsa. Min enda invändning är att om man liksom jag inte kan något om baseball är det svårt att uppskatta detaljnivån i de matcher som referreras..
onsdag 23 februari 2011
Pure bliss
3 timmar utan barn, bokreahandla och fika utan att stressa = bra start på dagen! Som vanligt kom jag hem med annat än vad jag tänkt; väl på plats så kändes en del av förhandsfavoriterna helt enkelt inte rätt. Handlade mest till miss S, en bok om rymden och lätt-att-läsa-böcker nu när hon kan själv. Ture Sventon hör inte dit, den är till mig! Och Leilas Piece of cake förstås. Känns numera som ett standardverk inom kokkonsten som man "bör" ha. Nöjd på det stora hela. Är dock inte riktigt säker på att jag handlat färdigt än..
tisdag 22 februari 2011
Motsägelsefullt
För att inte bry mig är jag märkligt uppspelt inför bokrean i morgon. Det blir första gången på många, många år som jag ska ge mig ut i arla morgonstund för att göra fynd. Eller så tidigt det nu är efter att man har fixat frukost och klätt sig själv och två barn...
Ett tag var jag inne på att beställa, men de böckerna jag är mest intresserad av hade antingen samma pris eller var dyrare på nätet (first time everrr!). Och just i det här fallet så känns det bra att få böckerna direkt i handen och gå hem med en fullmatad kasse eller två. Det är nostalgi det.
söndag 20 februari 2011
Nettovinst
Nyss hemkommen från bloggträff i Lund tillsammans med Bokomaten, Calliope, En full bokhylla, Hannas hörna och nya bekantskaperna Hyllvärmarna och Fru E. Komiskt nog visade det sig att Fru E och jag hade ett par beröringspunkter vad gäller, ska vi kalla det geografisk spridning, och har dessutom läst på samma högskola samtidigt. Ibland är världen liten.
Många spännande titlar till högstbjudande
Det var precis lika trevligt som det brukar. Det mumsades mat och kakor och pratades högt och lågt om allt möjligt, men mest om sånt som börjar på B, dvs bröllop, barn, business, bibliotek, bloggar, bokhandelns överlevnad, bakning och självklart böcker. En av höjdpunkterna var det utannonserade bokbytet. Jag blev av med några stycken jag tagit med mig och är sjukt nöjd med de titlar jag lyckades få med mig hem. Det blev nog ett nettotillskott i bokhyllan, men jag är inte den som klagar direkt..
Några bilder nedan, men då bokbloggare generellt är ett lite anonymt släkte så ska jag inte avslöja för mycket. Bara foton på det viktigaste alltså ;)
Och ja, just det, golvet höll!
Snygga tapeter på Espresso House
Många spännande titlar till högstbjudande
Min bokhög att ta hem - the final version
Sött och gott
lördag 19 februari 2011
Vad väger en bokbloggare?
Helgen började mycket bra med att solen sken i morse och att maken kom hem med croissanter till frukosten. Gott gott.
Idag ska jag göra ett nytt försök med att gå på The king's speech (platserna tog slut förra gången) och imorgon är det dags för bokbloggsträff i Lund! Hedervärda Bokomaten och Calliope har organiserat en träff med bokbyte och det ska bli så fantastiskt kul.
Jag undrar bara om man kanske ska förvarna Espresso House om att de bör fundera på tillfällig golvförstärkning. Jag har på känn att vi blir några stycken som kommer så det lär ju bli x antal tunga bokkassar/flyttkartonger/containrar som också följer med. Tyvärr är mitt eget utbud för bortskänkning lite begränsat, då det inte var längesedan jag lämnade en batch till Myrorna, men några stycken har jag skrapat ihop. Ska bli spännande att se vad man kommer hem med - och kul att träffa alla förstås!
fredag 18 februari 2011
Slut på friden
Baby J har börjat avancera framåt. Av erfarenhet vet jag vad det betyder: tömma alla bokhyllor i klåfingrig-bebis-nivå!
onsdag 16 februari 2011
Rädd att flyga?
Är det ironi eller tror de på allvar att hög puls och flyg i samma mening ger positiva associationer?
tisdag 15 februari 2011
Kors i taket - en aktuell bok!
Hoho, jag som brukar läsa allt fem år efter alla andra har helt omedvetet gått och blivit aktuell! Detta apropå Bonniers utgivning av den omtalade Flickrumsklassiker-boxen. (Man får ju hålla med om att det är ett förlegat, töntigt namn. Är det 1955, eller? Nu skriver Full Bokhylla att Bonniers i och för sig backat och ska byta namn till Uppväxtklassiker.. Vet inte om jag tycker detta är bättre direkt, men det är en annan fråga). Det var en lång parentes, och det som jag egentligen skulle komma fram till är att jag precis läst om Den hemliga trädgården av Frances Hodgson Burnett, som då ingår i nämnda box. (Fast anledningen till att jag läste den är egentligen att den har referenser till Den glömda trädgården av Kate Morton som vi läser i bokklubben just nu, men ändå)
Den hemliga trädgården handlar om den bortskämda Mary Lennox som växer upp i Indien. När båda föräldrarna tragiskt avlider i kolera så skickas Mary till sin farbror i England, en svårmodig änkeman som bor i ett dystert hus med 100 rum och inte har något till övers för små barn. Mary lämnas ensam stora delar av dagen och trumpen och ensam söker hon sällskap i trädgårdsmästaren Ben. Han berättar att det på ägorna finns en hemlig trädgård, omgiven av en mur som ingen har varit inne i på 10 år. Mary blir som besatt av att försöka komma in i trädgården, och en dag finner hon nyckeln till porten i muren..
Att bedöma boken utifrån ett medelålders perspektiv är säkert orättvist, men nu är det som det är. Personligen tyckte jag att den var lite långsam, att den kändes sakral i sina omfattande beskrivningar av växtriket. Och flåshurtig! Barnen går från magra, grå möss till rosenkindade keruber bara de får dricka fet mjölk och vara ute i naturen. Mycket fokus på det. Men framförallt var den inte så mystisk och spännande som jag mindes den!
Att bedöma boken utifrån ett medelålders perspektiv är säkert orättvist, men nu är det som det är. Personligen tyckte jag att den var lite långsam, att den kändes sakral i sina omfattande beskrivningar av växtriket. Och flåshurtig! Barnen går från magra, grå möss till rosenkindade keruber bara de får dricka fet mjölk och vara ute i naturen. Mycket fokus på det. Men framförallt var den inte så mystisk och spännande som jag mindes den!
Därför kan jag ju inte låta bli att fundera på varför den blivit så älskad, då den egentligen är ganska händelselös. Som vuxen kan man kanske finna tillfredsställelse i att läsa om hur perennerna och rosorna frodas, men som barn?
Jag tror dock att dragningskraften ligger i att barnen har en hemlighet som undanhålls de vuxna, en egen värld att retirera till. Och underdog-perspektivet ska man nog inte underskatta: att de mot alla odds klarar av att återuppliva trädgården (och Colin i takt med den förstås) alldeles själva. Men det skulle vara intressant att höra vad någon i den egentliga målgruppen (som jag för övrigt inte tror bara består av flickor) tycker om boken idag.
Jag tror dock att dragningskraften ligger i att barnen har en hemlighet som undanhålls de vuxna, en egen värld att retirera till. Och underdog-perspektivet ska man nog inte underskatta: att de mot alla odds klarar av att återuppliva trädgården (och Colin i takt med den förstås) alldeles själva. Men det skulle vara intressant att höra vad någon i den egentliga målgruppen (som jag för övrigt inte tror bara består av flickor) tycker om boken idag.
måndag 14 februari 2011
Betraktelser om bokrean
Jaha, man kanske bör säga nåt om bokrean då, eftersom det här ska vara en bokblogg. Fast jag blir alltmer oinspirerad för vart år som går om jag ska vara ärlig och i år har jag inte orkat plöja många kataloger i jakt på fynd. Mest för att jag tycker att fynden är få. Skönlitteratur köper jag inte på reorna längre, då jag lärt mig den hårda vägen vad inbundna böcker väger när man flyttar.. Men om man vill ha tips om det tycker jag man ska titta in hos Vixxtoria, som har gjort en imponerande research i ämnet.
För min del brukar det mest bli någon fakta-/kokbok samt barnböcker, som kan vara ganska prisvärda. I år kan jag nog möjligen tänka mig att köpa:
Norstedts ordbok för de minsta. Säkert bra för att lära sig stava och läsa nya ord tänker jag.Kom hem till Molly av Lucy Cousins. Bilderbok för de minsta. Baby J ska ju också få något kul.
Ture Sventon privatdetektiv av Åke Holmberg. Detta är alltså inte den omtalade "Neger-boken"
Hjérten - en av Sveriges främsta konstnärer av Anders Wahlgren. Intressant och rikligt illustrerad bok.
50 böcker som förändrade världen av Andrew Taylor Funderar mycket på om det är The American Boy-Taylor som skrivit den här boken, men det låter väl hursomhelst spännande!?
En sak som är rolig med bokrean är att se vilka obskyra titlar de stackars handlarna försöker kränga ur sina källarskrymslen. Är det någon som känner sig sugen på t.ex. följande?
Sy till hunden
Nazisterna och det ockulta
50 sätt att mörda en snigel
Känsla för masonit
fredag 11 februari 2011
Festlig fredag
Det är lika bra att erkänna det, dagens rubrik har kanske inspirerats en liten smulebit av en annan bokbloggares återkommande fredagsinlägg. Men efter en rutten måndag så känns det bra att kunna avsluta veckan med festlig fredag, så Bokomaten får ursäkta :)
Enligt Ebba von Sydows tre bästa tips om att skriva krönikor så ska man aldrig, aldrig prata om vädret (tyder tydligen på fantasilöshet), så jag tänker inte nämna att det var jämngrått och regn idag med. En familjeutflykt stod på schemat, men att vara utomhus kändes ju lagom spännande. Till slut föll valet på att åka till ett lekland.. Jag veeet! Låt säga att jag var en aning skeptisk. Utan att någonsin ha besökt ett så kändes hela konceptet lite trashigt: 1000 kvm plast, all mat serveras tillsammans med pommes, bollhav är inte det lite 1991?
Men sen att skåda treåringens überlyckliga ansikte när hon for som en vante i hoppborgar och rutschkanor och nämnda bacillhav var ändå en fröjd. Två och en halv timmars utbrottsfri underhållning för en spottstyver gjorde i alla fall vår dag.
Jag bara önskar vi hade kommit på det här när Bryssel-familjen var här och regnet stod som spön i backen när det inte som omväxling blåste styv kuling! Just det, inte prata väder var det, ja.
Litteraturvinkel på det här? Humdidum, jag ska kanske gå och se The king's speech ikväll (utan baby J, jajamen!). Det handlar åtminstone om att tala så nästgårds till läsning kan man väl säga.
En god helg önskas eder alla.
Makens betraktelser av spektaklet för den intresserade finns för övrigt här.
I'm on top of the world! Eller rutschkanan i alla fall
Check it out, PVC-plast så det räcker till alla.
Baby J fick vara med på ett hörn, lika bra att utsätta henne för samma bakteriefloria som storasyster, så det blir rättvist.
torsdag 10 februari 2011
Året som förändrade mitt liv?
Det var längesen jag läste ut en bok på en och samma dag, men Alex Schulmans nya med den låååånga titeln är både ganska kort och bra, så den går fort att ta sig igenom. En rolig detalj är att när jag testade att registrera den i Booxter kom titeln "Året som förändrade mitt liv" upp. Var det arbetsnamnet månne? Nån som vet?
Här följer recensionen:
Att jag har omvärderat - eller snarare upptäckt - Alex Schulman är ingen nyhet för den som följt mig. Jag började läsa bloggen om hans dotter - Att vara Charlie Schulmans pappa - och var sen fast. Jag lyssnade på hans Sommarprat och rördes till skratt och tårar. Jag köpte boken Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött och sträckläste den.
I Att vara med henne har Alex Schulman återanvänt manuskriptet från sommarprogrammet till stora delar; jag känner igen långa passager, men det gör mig egentligen ingenting, det tål att upprepas. Boken handlar om året mellan skilsmässan från Katrine Zytomierska och födelsen av dottern Charlie, året då han träffade Amanda Widell, den stora kärleken.
De första kapitlen är en studie i ångest, så utelämnande och påtaglig att jag vrider mig av olust, sen de första, trevande daterna, lite klumpiga och osäkra så att jag nästan själv känner rodnanden på kinderna och därefter drabbas han av den överväldigande kärleken, den man är så rädd att mista.
Schulmans utelämnande stil gör att man som läsare känner sig placerad på första parkett, där man på nära håll kan studera dramat. Jag känner mig på ett sätt nästan lite skamfylld över detta, som om jag kikar i ett nyckelhål på något alltför privat. På ett annat sätt är det hedrande och fint att både få ta del av en annan människas mindre smickrande sidor och outsägliga lycka.
Att vara med henne är en självbiografi, men är samtidigt en vacker kärleksroman och en historia om en omvändelse av en människa. I det här formatet skriver Schulman rakt och ärligt, kärleksfullt utan att bli smetig, blandar komik och ironi med allvar, rent nonsens med absolut briljans.
Han har själv sagt att nästa roman ska vara fiktiv och inte handla om en familjemedlem, vilket säkert blir en utmaning. En jag ser fram emot.
onsdag 9 februari 2011
Boostar Booxter
Det här med att hålla ordning och reda på sina böcker är ett kärt ämne som många bokbloggare gillar att nörda ner sig i. Varianterna kring hur man sorterar/kategoriserar är många. Själv har jag en hemmabygd databas där jag lägger in alla böcker med tillhörande recensioner som sen syns på bloggen. Utöver detta har jag en backup i excel, där jag samtidigt kan få fram statistik på korsen och tvärsen. Helt omistligt förstås, om man nu är lagd åt det hållet.
För alla mac-användare har det nu kommit ett program som heter Booxter, som är ett fiffigt digitalt bibliotek. Du kan t.ex. scanna in isbn-numret på din bok med den inbyggda web-kameran och boken registreras sedan automatiskt med uppgifter som titel, författare, förlag, omslag under förutsättning att den hittas i någon av de databaser du väljer (t.ex. Amazon). Man kan förstås också lägga in isbn manuellt. Sen kan man bygga listor, filtrera, välja vilka fält som ska visas i biblioteksvyn osv.
Jag har testat lite och mycket är riktigt trevligt. Just att uppgifterna fylls i automatiskt om boken hittas är ju en stor fördel om man har många böcker att lägga in och filtreringen har en viss flexibilitet.
Men att det är byggt för amerikanska marknaden märks ju då t.ex. fältet "originaltitel" saknas. Och sen, det största minuset: det fattas en statistikfunktion! Det är nog framförallt det som gör att jag tvekar till att lägga in mina nära 800 lästa titlar samt böcker i bokhylla och önskelista, men jag har inte riktigt gett upp tanken...
Vill man själv pröva finns det möjlighet att ladda ner en gratis trial för 30 böcker här. Gillar man kostar sedan appen 40 dollar. Funkar förstås också både för iPhone och iPad.
måndag 7 februari 2011
Rutten måndag
Som sagt. Jag får inte till någon vidare nättid på distans. Jag har varken hunnit skriva själv eller läsa era andra bloggar, så det är därför det varit lite tyst från mitt håll av världen.
Uppdatering 10:17: Nu trallar miss S igen och kaffet börjar ge lite effekt. Det är tur att det vänder snabbt ibland..
Idag är det regntungt och disigt ute, treåringen inledde dagen med ett utbrott och tjurar fortfarande, baby J är så snorig så hon knappt kan andas, jag känner mig sliten trots dusch och två koppar kaffe. Välkommen måndag..
torsdag 3 februari 2011
Konsekvenser av att göra en sak i taget
Jag ska åka hem till föräldrarna några dagar och som alltid funderar jag på läspackningen. På pappret ser det väldigt optimistiskt ut: barnvakter och markservice på en och samma gång; score för läsningen! Av erfarenhet vet jag dock att jag vanligtvis får både mindre läst och bloggat där än jag får i Malmö trots barnskötsel och mer hushållsarbete på agendan. Märkligt kan man tycka, men jag har kommit fram till varför.
Det är för att i föräldrahemmet så gör vi bara en sak i taget, kan ni tänka er?! Det här är ett fenomen som i princip är utraderat från vårt ordinarie vardagsliv, som i stället brukar se ut så här:
Att äta middag = äta/titta på TV/surfa i reklampauserna/läggning av barn
Att amma = amma/fika/läsa (egen) bok eller högt för dottern alt surfa och/eller titta på TV/tala i telefon
Att laga mat = kolla recept på webben/stå vid spis/diska/lyssna på radion/underhålla barn
Att gå = rasta barn i barnvagn/handla/tala i telefon/lyssna på ljudbok/dricka latte.
Och så där håller det på. Men nu ska vi fika. Punkt. Och äta middag. Punkt. Och titta på TV. Punkt. (Dessutom utan reklam för de kanalerna saknas liksom trådlöst nätverk så jag kan inte surfa samtidigt heller. Gah!).
Det blir nåt av en zenbuddhistisk upplevelse på det sättet att åka hem till landet och det kan kanske ha sina poänger. Men hur zen det än är och hur trevligt det än är att träffa släkten så brukar rastlösheten komma krypande efter tre dagar. Multitaskandet rinner numera i mitt blod.
Fastän jag vet allt detta så står jag ändå här och tittar på mina böcker. Jag vill så gärna behålla illusionen om att det kommer ges gott om tillfällen för lästid. Så vad tror ni, räcker tre böcker för fyra dagar?
tisdag 1 februari 2011
Konsten att bota leda
En gråkall, värdelös dag.
Hm, ett outnyttjat presentkort.
Såja, nu känns det bättre.
Annars kan man ju alltid garva lite åt baby j som spexar till det med en foliehatt en alldeles vanlig tisdag. Också alldeles gratis..
Arkiv
juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017 november 2017 december 2017 januari 2018 februari 2018 mars 2018 april 2018 maj 2018 juni 2018