torsdag 24 februari 2011

The given day

Dennis Lehane är ett urstort namn i USA, men har aldrig riktigt slagit igenom i Sverige, trots att jag och mina likar gör vårt bästa för att promota hans briljans. Med sin episka roman, The given day (Ett land i gryningen), tycker jag att han befäster han sin ställning som en av USA:s främsta samtida författare, men inte heller denna roman har riktigt nått de stora massorna i vårt land. Det är synd, för den är väl värd att upptäckas, men bör nog läsas på engelska då jag hört från flera håll att översättningen är tafflig. Fast jag tycker iofs att den svenska titeln är vacker.

The given day utspelar sig i Boston vid tiden för första världskriget och bottnar i en verklig händelse: den stora polisstrejken 1919 för bättre anställningsvillkor. Poliserna hade usla arbetsförhållanden med dåliga löner, 80-timmarsveckor och polishus som var sanitära olägenheter. Till slut fick kåren nog och gick ut i en massiv strejk som ledde till upplopp och militära ingripanden.

Vi möter Luther Laurence, otursförföljd, svart baseballtalang på flykt undan rättvisan, Danny Coughlin, idealistisk polis och andra generationens invandrare från Irland, som har känslor för familjens husa Nora. Och så är det Babe Ruth, legendarisk baseballstjärna, genom vars ögon vi får ett utifrånperspektiv på behandlingen av svarta, polisstrejken och den egna karriären.

Det här är en gripande, väl researchad roman som handlar om spanska sjukans härjningar, om villkoren för svarta och invandrare i USA, kanske lika aktuell nu som då. Den är mindre hårdhudad och ironisk än Lehanes andra alster och med ett djupare, personligt engagemang, tror jag. Här, som alltid, står dialogen ut och är helt strålande med knivskarpa formuleringar som aldrig är pinsamma. Det är bland annat därför jag älskar hans böcker.

Låt inte de drygt 700 sidorna avskräcka, för det är en historia att uppslukas av och den går fort att läsa. Min enda invändning är att om man liksom jag inte kan något om baseball är det svårt att uppskatta detaljnivån i de matcher som referreras..



Kommentarer:
Jag måste ta och läsa honom!
 
Jag är ett stort Lehane-fan men den här boken var en rejäl besvikelse.

Så här skrev jag om den http://alkb.se/ett-land-i-gryningen-av-dennis-lehane-2 och jag vet inte om det är den taffliga svenska översättningen som förstörde läsupplevelsen men vad jag dock vet är att de italienska passagerna gjorde att jag nästan mådde illa. Du som har läst boken på engelska kanske kan tala om för mig vad det står i originalversionen i det exempel jag ger i min recension?
 
Intressant Annika, var tvungen att kolla direkt förstås och i den engelska utgåvan så är sì och così rätt stavat,men annars är meningarna identiska med de du återgivit. Kan inte italienska själv så jag reagerade inte på det direkt, men det är ju pinsamt om det är helt uppåt väggarna.

Håller med om att idrottspassagerna är boring, som jag skrev, men tycker annars att boken verkligen är bra.

Fast för att frälsa andra så kanske man bör börja med något mer lättillgängligt dock :) Så Boktokig, starta med Shutter Island eller någon av de andra bästsäljarna!
 
Jag älskar! Tycker Lehane är _så_ mycket bättre när han inte skriver om Kenzie och Gennaro. Till slut tyckte jag att baseboll-passagerna var riktigt intressanta eftersom de följde samma utveckling som samhället runt omkring dem, på nåt sätt. Jag skrev här om den: http://frue.bloggsida.se/bocker/the-given-day-dennis-lehane
Kul att se att det finns ännu ett omslag, riktigt snyggt! Och du, det ska ju bli en triologi men när del 2 kommer har jag ingen susning om. Gissar att K & G trängde sig emellan...
 
Mm, olika tycken och smak där uppenbarligen. Böckerna är ju väldigt olika till sin karaktär, men jag älskar även Kenzie/Gennaro, sarkasmens mästare! Hursomhaver, så var det ju väldigt intressant att läsa din smarta analys. Jag som inte alls fattade varför de där baseball-avsnitten var med ;)

Hade ingen aning om att det ska bli en triologi. Jag läste någon intervju med Lehane där han sa att det tog honom 5 år att skriva The given day och att han aldrig skulle vilja göra om det... Jag antar att det betyder att uppföljarna blir kortare!
 
Jaha, ja, det är väl därför den dröjer... Men du, min "smarta" analys kanske inte är korrekt? Det var ju bara som jag tolkade det. Hur som helst, den är väääääldigt bra i alla fall. :-)
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017