torsdag 10 februari 2011

Året som förändrade mitt liv?

Det var längesen jag läste ut en bok på en och samma dag, men Alex Schulmans nya med den låååånga titeln är både ganska kort och bra, så den går fort att ta sig igenom.

En rolig detalj är att när jag testade att registrera den i Booxter kom titeln "Året som förändrade mitt liv" upp. Var det arbetsnamnet månne? Nån som vet?

Här följer recensionen:

Att jag har omvärderat - eller snarare upptäckt - Alex Schulman är ingen nyhet för den som följt mig. Jag började läsa bloggen om hans dotter - Att vara Charlie Schulmans pappa - och var sen fast. Jag lyssnade på hans Sommarprat och rördes till skratt och tårar. Jag köpte boken Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött och sträckläste den.

I Att vara med henne har Alex Schulman återanvänt manuskriptet från sommarprogrammet till stora delar; jag känner igen långa passager, men det gör mig egentligen ingenting, det tål att upprepas. Boken handlar om året mellan skilsmässan från Katrine Zytomierska och födelsen av dottern Charlie, året då han träffade Amanda Widell, den stora kärleken.

De första kapitlen är en studie i ångest, så utelämnande och påtaglig att jag vrider mig av olust, sen de första, trevande daterna, lite klumpiga och osäkra så att jag nästan själv känner rodnanden på kinderna och därefter drabbas han av den överväldigande kärleken, den man är så rädd att mista.

Schulmans utelämnande stil gör att man som läsare känner sig placerad på första parkett, där man på nära håll kan studera dramat. Jag känner mig på ett sätt nästan lite skamfylld över detta, som om jag kikar i ett nyckelhål på något alltför privat. På ett annat sätt är det hedrande och fint att både få ta del av en annan människas mindre smickrande sidor och outsägliga lycka.

Att vara med henne är en självbiografi, men är samtidigt en vacker kärleksroman och en historia om en omvändelse av en människa. I det här formatet skriver Schulman rakt och ärligt, kärleksfullt utan att bli smetig, blandar komik och ironi med allvar, rent nonsens med absolut briljans.

Han har själv sagt att nästa roman ska vara fiktiv och inte handla om en familjemedlem, vilket säkert blir en utmaning. En jag ser fram emot.



Kommentarer:
Åh, jag vill också läsa den. Kände likadant med Skynda att älska. Sträckläste den på stranden i somras:)
 
Jag har förstås funderat på att läsa Skynda att älska också, men jag är rädd att jag skulle grina ihjäl mig om jag försökte (så blödig).
 
Ja det lär du göra i så fall. Jag är också blödig och jag grät bakom solglasögonen:)
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017 november 2017