Nu är vi framme i Stockholm, så himla härligt och jag har precis läst ut boken! Nu ska jag fundera på klädval inför kvällen. Kofta är väl ett måste på såna här kulturtillställningar, va ;)

Nu åker vi! En stor del av behållningen var att se stora frökens reaktion på flygresan, då hon bara var liten bebis vi flög senast. "Som en berg- och dalbana" löd omdömet. "Jag gillar att höra motorerna" var en annan insiktsfull kommentar. Det vore ju oroväckande om vi inte gjorde det..

Det är fin utsikt i tunnelbanan, eh?

---

Jag vet inte hur det gick till, men Ebba von Sydow har gått och blivit folklig samt omtyckt programledare för Godkväll Lördag. Eller det kanske var just det som gjorde det, när jag tänker efter..

---

Jag har egentligen inte tid med det här: jag har en deadline! Som det går väldigt dåligt med, I might add.

---

Jaha, nu ska det till att bekännas här; detta med Israel-Palestinakonflikten, alltså jag skulle inte kunna redogöra för vad som hänt där om så mitt liv hängde på det, trots att jag en gång i tiden hade statskunskap som huvudämne..

---

Idag hade jag tänkt skriva ett ordentligt inlägg med en riktig recension, i stället för att "komma undan" med bara bild och bildtext. Men i stället har jag fastnat hos Vixxtoria vars blogg fyller år och har ett heldagsevent, som tar upp omotiverat mycket av min tid ;) Jag kanske återkommer efter klockan 20 ikväll..

---

---

På nostalgitripp hemmavid. Här är mitt barndoms bibliotek. Inte det första jag besökte, men detta låg närmast oss när jag befann mig i värsta läsåldern och jag lånade hem trave efter trave av böcker.


Minns den prydlige bibliotikarien med det lockiga håret som inte alls gillade att jag frågade efter Maria Lang i stället för tillrättalagda böcker för min målgrupp (Förstå då hur längesedan det var om Maria Lang var utmanande..)

---

Förra inlägget lät kanske lite mer dramatiskt än vad verkligheten faktiskt är. Det är bara lite tröghet i systemet, mycket väntan nu på än det ena och än det andra, som blir dryg ibland.

---

som har pågått i flera dagar nu, men det kommer säkert andra tider snart, kanske till och med bättre sådana.. Under tiden läser jag en del i alla fall, bloggar desto mindre och kommenterar omvärlden minst av allt. Så får det vara ett tag tills det känns som jag är med i matchen igen. Imorrn lär det inte bli; då ska det komma mer snööö! (Här kan man infoga valfritt eller valfria kraftuttryck).

---

Förra tisdagen var det ju förutom internationella kvinnodagen också fettisdagen. Boktokig påminde mig om att vad kan då passa bättre i bokväg än en dos Ture Sventon, så jag började genast läsa första delen, Ture Sventon Privatdetektiv, som jag införskaffade på bokrean.

Ture Sventon har tre utmärkande drag: han läspar (därav uttalet av Svensson), han är galen i semlor (temlor) och han är Sveriges i särklass bästa privatdetektiv. Tyvärr är det ingen som känner till det förutom han själv eftersom han inte har haft några klienter - ännu. Men så inträffar två saker: en viss Herr Omar säljer honom en flygande matta, och han blir uppsökt av fröken Fredriksson som behöver hjälp med att rädda undan en värdefull silverpokal från den ökände tjuven Vesslan. Sventon packar kakburken full med temlor och ger sig av till den lilla avkroken Lingonboda för att uträtta stordåd!

Ture Sventon kan jag tänka mig uppskattas av 7 till 10-åringar. För den åldern är det nog precis lagom spännande med den hale Vesslan och hans bufflige sidekick. Dessutom får fyra barn vara medhjälpare till Sventon och det är alltid ett plus att kunna relatera till någon i sin egen ålder.

Att läsa Sventon som vuxen är kanske inte fullt lika rafflande, men desto mer nostalgiskt och humoristiskt. Sventons Sverige är en sömnig folkhemsidyll där det finns gamla fröknar som bor ihop, dricker saft i bersån och där fridfullheten endast bryts av Vesslans egentligen ganska harmlösa härjningar. Sventon själv är som en slags svensk parafras på Sherlock Holmes, som röker cigarr i stället för pipa och missbrukar semlor i parti och minut i stället för opium..

---

Vissa dagar är bättre än andra. Av vissa anledningar har det rått espressobrist i det här hushållet en period. Igår fick jag ett paket från en god vän som innehöll sådana där espresso-pods och samtidigt var jag och hämtade ett bokpaket på posten, det första jag beställt på över ett år faktiskt. Idag har ägnat mig åt den ultimata kombon finkaffe + läsning flera gånger. Vilken lycka!

---

Unga frökens förskola vill att vi lämnar en lapp om våra semesterplaner redan 18 mars, vilket känns helt omöjligt. Vi har ingen aaaaning om hur vår sommar kommer se ut, men om jag finge välja och hade pengar etcetera, så har tidningen Vagabond listat nio stycken supercoola bibliotek runt om i världen och själv hittade jag en länk till Most interesting libraries of the world. Nu ska jag bara försöka sälja in resplanerna till resten av familjen..

---

Internationella kvinnodagen har uppmärksammats lite varstans, även i blokosfären.

---

I den aldrig sinande strömmen av nyutgivningar så är det så svårt, så svårt för gamla hyllvärmare att stå ut som attraktiva alternativ, trots att de kanske förtjänar det. Men då finns ju såna som jag som sällan är mrs Current Affairs och lyfter fram ett och annat läsvärt ur magasinen.

---

Nä, det där blev nästan för deppigt, eller? Så idag gör vi omstart.

---

Någon gång emellanåt går jag in och ser hur det går för lilla book pond på google analytics. Senaste kollen visar en svagt uppåtgående besökartrend och det är ju alltid trevligt. Sedan är det ett datum, den 7 februari, då det varit en sådan oerhörd tillströmning att jag inte förstår vad jag kan ha skrivit som genererat ett sådant intresse. När jag kollar så heter inlägget Rutten måndag och handlar om hur morgonen har varit rätt öken, för att uttrycka det milt.

---

Jag har en egenhet vad gäller min läsning - somliga skulle nog kalla det störning - som har att göra med att jag sällan kan lämna böcker oavslutade. Jag läser ut även dåliga böcker, trots att jag vet att livet är för kort etcetera. Jag tror det har att göra med att det stör min Luther-ådra att ha lagt tid på något som inte utmynnar i ett resultat så att säga. En avslutad, om än aldrig så usel bok, kan åtminstone generera en sågande recension (vilket ibland kan vara ett nöje i sig..)

---

Igår träffades vi alla i bokklubben hemma hos undertecknad för att diskutera Den glömda trädgården av Kate Morton. Nu blev den inte så särskilt diskuterad iofs för en massa mat och livet kom emellan..

Eftersom det var 1 mars igår så borde vädret ge en antydan om vår, men vi vet ju alla hur det är med den saken. Jag försökte kompensera genom lite vårlikt piff inne i stället och bjöd på Caesarsallad med kyckling, Levainbröd från surdegsbageriet i vår gentrifierade stadsdel och pastelliga cup cakes. Ja, jag vet att jag har raljerat över att ingen kan säga muffins längre, men cup cakes låter ju faktiskt lite mer glamouröst än blåbärsmuffins med glasyr. Dessa blev kanske godare än snygga, fast jag är nöjd med att färgen på frostingen matchade bunken den gjordes i perfekt..


Den glömda trädgården kammade hem ett medelbetyg med ett litet plus. Det är en bok där handlingen utspelas i olika tidsperioder med olika kvinnor i huvudrollerna, vars öden gradvis knyts samman genom en stuga i Cornwall med tillhörande trädgård.

Den kan nog beskrivas som en romantisk roman med spänningsinslag, en sådan som uppskattas mest av kvinnor. Och inget fel med det, men jag hade ganska höga förväntningar och hade nog inte trott att den skulle vara fullt så...enkel. Språket (eller möjligtvis översättningen) är lite banalt emellanåt, något de andra också reagerade på. De tog också upp att vissa romantiska avsnitt kändes rent pinsamma, som hämtade ur Mitt livs novell (finns den tidningen kvar?)

---