onsdag 2 mars 2011

Bokklubb chez moi

Igår träffades vi alla i bokklubben hemma hos undertecknad för att diskutera Den glömda trädgården av Kate Morton. Nu blev den inte så särskilt diskuterad iofs för en massa mat och livet kom emellan..

Eftersom det var 1 mars igår så borde vädret ge en antydan om vår, men vi vet ju alla hur det är med den saken. Jag försökte kompensera genom lite vårlikt piff inne i stället och bjöd på Caesarsallad med kyckling, Levainbröd från surdegsbageriet i vår gentrifierade stadsdel och pastelliga cup cakes. Ja, jag vet att jag har raljerat över att ingen kan säga muffins längre, men cup cakes låter ju faktiskt lite mer glamouröst än blåbärsmuffins med glasyr. Dessa blev kanske godare än snygga, fast jag är nöjd med att färgen på frostingen matchade bunken den gjordes i perfekt..


Den glömda trädgården kammade hem ett medelbetyg med ett litet plus. Det är en bok där handlingen utspelas i olika tidsperioder med olika kvinnor i huvudrollerna, vars öden gradvis knyts samman genom en stuga i Cornwall med tillhörande trädgård.

Den kan nog beskrivas som en romantisk roman med spänningsinslag, en sådan som uppskattas mest av kvinnor. Och inget fel med det, men jag hade ganska höga förväntningar och hade nog inte trott att den skulle vara fullt så...enkel. Språket (eller möjligtvis översättningen) är lite banalt emellanåt, något de andra också reagerade på. De tog också upp att vissa romantiska avsnitt kändes rent pinsamma, som hämtade ur Mitt livs novell (finns den tidningen kvar?)


Generellt var vi ändå överens om att den har sina kvalitéer: lättläst och stundtals fängslande. Själv blev jag förvånad över hur alltmer tagen jag blev av romanen ju närmre slutet jag kom. De sista femtio sidorna lyfte verkligen den totala upplevelsen för mig. Alla trodde att den skulle göra sig perfekt som film, men imdb skvallrar inte om sådana planer.

En sak som jag tycker är lite rolig är blinkningarna till barnboksklassikern Den hemliga trädgården. Det finns flera paralleller, som den unga sjuklingen och den muromgärdade trädgården. Morton låter till och med författaren Frances Hodgson Burnett dyka upp i egen hög person och bli inspirerad till att skriva sin egen bok!



Kommentarer:
Nu blir jag nyfiken på var i Cornwall den utspelar sig.

(Blir dessvärre inte så nyfiken på själva boken, även om det nog inte skulle vara den sista boken i världen jag läste.)

((Ja, lite nyfiken på muffinsen blir jag däremot.))

(((Och på varför ni hade tomma vinglas.)))
 
hahaha, skarpsynt av dig Vixxtoria. Bilden togs innan folk hade satt sig till bords, sen fylldes glasen raskt på.

Muffinsen är Leilas recept förstås, fast nyansen på frostingen hade nog sett annorlunda ut om hon gjort dem..

Boken utspelar sig i Tregenna står det. Har själv inte varit i Cornwall tyvärr, så det säger mig inte så mycket, men en googling ger vid handen att det finns ett Tregenna castle som jag mycket väl kan tänka mig ha stått modell för boken.
 
Aha. Det är så det går till på bokklubbsträffar. (Foton först, vin sen, ingen diskussionen om boken sen, hem och läsa).

Googlade upp Tregenna, som visst ligger i/nära S:t Ives. Och det är inget dumt ställe, ska jag säga dig. Virgina Woolfs fyrtorn finns även där. Och jag har besökt stället!

Helt värt flera besök. Finnes även ett Tate gallery och många fiskrestauranger, lång badstrand och fullt med B&B. (Och nu märker jag att jag börjar planera för en sommarsemester... ack!)
 
Åh, sommarsemester.=) Hyra hus i England. Mm... tänk om man bara hade semester, jämnt. Vore det inte underbart? Och kunde spendera halva året i ett varmt land och andra halvan i kalla europa som då också är varmt?=)
 
Oj, blev lite tagen av Vix planer där, fast jag egentligen tänkte skrva om boken. Köpte den helt nyligen faktiskt, när jag köpte The Distant Hours av samma författare. En bok jag inte var beredd på skulle vara typ 10000 sidor tjock. Hon gillar att skriva tegelstenar, Morton. Hur som tycker jag att det verkaed vara en rysligt mysig bokcirkelträff även utan så mycket bokdiskussion. Förmodligen saknade ni inte saker att diskutera ändå.=)
 
Vem blev inte tagen! Jag är halvvägs till Cornwall jag med. Jag vill också se Virginia Woolfs fyr!

Rysligt trevligt är det, jajamen. Det hinner hända så mycket i allas liv på fem veckor att boken ibland får stryka på foten, men liiiite hann vi prata om den också.
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017