Den andra essän handlar om varför han skriver samt hur han rättfärdigar sig själv som skribent i ett våldsdrabbat land. Oz försöker här återkomma till konflikten som en slags sammanhållande faktor, men intrycket blir splittrat och jag får inte ut särskilt mycket av det.

Sammanfattningsvis så är det en liten bok full av kloka tankar, men jag hade önskat en fokusering på IP-konflikten. Jag tycker däremot om bekantskapen med Oz. Han skriver bra och uppenbarligen har han själv humorn i behåll. Han varnar för att han gör ständiga avvikelser från ämnet och så är det, men det stör mig inte så särskilt. Jag läser gärna något mer av honom framöver.