Well, även jag hade väl en del förhoppningar, men så besviken blev jag verkligen inte på denna första del i en tänkt trilogi om sex vänner som bor i Stockholm och tillsammans tar sig igenom livets toppar och dalar.

Fast det började inte bra. Första kapitlet är en orgie i liknelser om isar och vindar och jag suckar hela vägen fram till den första dialogen, men då - BOM - stiger såpamanusförfattaren Boije af Gennäs fram och visar att det här bemästrar hon till fulländning. Det här känns äkta, roligt och vasst; det är i dialogerna karaktärerna verkligen stiger fram.

Lite sämre är att af Gennäs på ett övertydligt sätt prickar av världshändelser åren 2000-2003: 11 september, tjetjenska rebellerna på operan, mordet på Anna Lindh: check, check, check, och man anar ju upplägget i kommande böcker. Men jag kan ändå köpa detta om det inte vore för af Gennäs besatthet att tidsstämpla boken genom att ständigt citera låttexter och jag ryser av pinsamhet. Snälla, snälla Louise, no more!

Lite enerverande är också tjatet om hur författaren Sanna "glittrar".

- Du med ditt glitter, är en vanlig replik, men det är väl ingen normal sak att säga till någon? (Inom parentes sagt så konfunderas jag dessutom lite av varför af Gennäs ibland pratar om Sanna i tredje person och ibland låter henne tala med jag-röst. Vad vill hon säga med detta?)

Ja, jag inser att jag inte låter så översvallande, men allt detta är enbart små störande moment som inte förtar att Högre än alla himlar är en fullfjädrad och modern underhållningsroman. Det finns alltför få bra sådana i Sverige och jag kan lätt se denna omvandlas till ett TV-manus. Fast låt då för guds skull inte huvudrollsinnehavarna sjunga med i radiohitsen!