onsdag 18 maj 2011

Att ringa eller inte ringa

Carolin och Clara, båda lite udda figurer, finner varandra på musikskolan och håller sen ihop i vått och torrt. Men en dag har Clara försvunnit, både bokstavligen och mentalt. Hon har utvecklat stora alkoholproblem och kan aldrig hålla vad hon lovar. När boken börjar ligger Carolin i skilsmässa och har dragit sig undan för att fundera. Hon är besviken på Clara, som hon försökt hjälpa så många gånger utan resultat, men hon sitter och tänker tillbaka och känner att hon ändå saknar sin vän, att hon ändå vill ringa Clara.

Schulze skriver om den djupt rotade (kvinnliga) vänskapen och vad den kan överleva. Hon lägger mindre vikt vid beroende- och medberoendeproblematiken, men man förstår ändå vilka konsekvenser ett missbruk kan medföra.

Jag brukar, kanske lite fördomsfullt, inte vara så hoppsan-hejsan över svenska romaner, men Att ringa Clara betraktar jag som ett undantag.

Till att börja med är den väldigt annorlunda för att den är så vag i konturerna. Man får t.ex. inte veta i vilken tid eller på vilken plats boken utspelar sig, fokus ligger i stället på känslospelet, det yttre och det inre. Jag tycker det är väldigt intressant att våga experimentera på det sättet, det bidrar bland annat till att boken blir lite gåtfull.

Men det är i synnerhet språket, underbart och snillrikt, som får mig på fall. Jag måste ge några talande exempel:

"Hon har säkert bara åkt och hälsat på någon. Jag säger det som att det skulle vara lugnande. Som att det automatiskt skulle vara bra att hälsa på någon. Trots att vissa människor inte alls är bra att hälsa på."

"En del människor uttrycker sig så på sina telefonsvarare: du har kommit hem. Fast man inte alls kommit hem till dem. Bara ringt."

"De här absout sista åren av min barndom borde jag ha passat på att vara någons barn."


Någonstans i mitten tycker jag att handlingen går lite i stå och att det blir lite för mycket omtugg innan det lättar igen, men för att vara en bok där det egentligen händer extremt lite så är den förvånansvärt medryckande. Och bra. Framförallt bra.

Tack till Wahlström & Widstrand för manus.



Kommentarer:
Jag ahr last en del om den har boken nu och den verkar riktigt bra. Lite annorlunda.
 
Ja, liknar inte mycket annat jag läst. Lite långsam och udda, men jag gillade den.
 
Jag vill också läsa! Verkar verkligen annorlunda och bra.
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017