Jomen du vet hur det är. Folk som går upp tidigt på morgonen är bättre människor. Att nattmänniskorna redan gjort det morgonmänskorna gör flera timmar tidigare (= mitt i natten) räknas inte.
 

Vad kul att du ska testa alla steg(även om idéerna är lite väl präktiga för mig)!
 

Ja, mr book pond är rätt upprörd över den här orättvisa kategoriseringen av "bra" morgonmänniskor och "dåliga" nattmänniskor.

Fru E, det är de nog för mig också in alles, men ett och annat tips kan jag ta till mig.
 

Jag är en av dem som faktiskt går och lägger mig kl.22, nästintill varje vardagskväll och ofta på helgerna med. Präktigt eller hur? Å andra sidan är jag morgonpigg och stiger upp kl.06 nästan varje morgon, även helger :-) Ändå kan jag tycka att det är lustigt att det anses "bättre" att vara morgonpigg än kvällspigg. Varför skulle det vara det liksom?
 

Folk har olika dygnsrytm, helt sant, men det finns också en hel del forskning som visar att nästan alla behöver mer sömn än vi egentligen tror. Här är en artikel från NYT nyligen: How little sleep can you get away with.

(Jag surfade förbi lite slumpmässigt via bokbloggar.nu så jag har inte följt övriga tankar här. Hoppas den här länken är intressant ändå.)
 

jag är varken morgon eller kvällspigg, har nog mest energi runt lunch.. är jag halvbra då? ser fram emot denna rafflande följetong.
 

Intressant. Än så länge verkar vår familj ligga bra till. Här äter vi naturell yoghurt med osötad muesli, eller havregrynsgröt på morgonen följt av frukt och det får tydligen godkänt;).

Ja, alltså, hade någon sagt till mig att jag frivilligt skulle gå och lägga mig klockan 22 för några år sedan hade jag skrattat högt för jag har alltid varit kvällsmänniska. Ända fram tills nu ungefär. Efter tre och ett halvt år av forcerade tidiga mornar p.g.a. de morgontidiga barnen vi har skaffat oss så har min inbyggda klocka börjat ställa om sig och jag sover faktiskt bäst mellan 23 och 07 numera.

Däremot tror jag inte alla sover bäst en viss tid på dygnet, eller ens behöver lika mycket sömn så just detta rådet får man väl ta med en nypa salt.
 

Ja, det var en intressant artikel om nedsatt prestationsförmåga, redan vid 6-7 timmar märks effekten. Det visar ju att de flesta nog behöver sin goda nattsömn.

Idealt hade ju varit om man kunnat gå och lägga sig/stiga upp när man ville förstås (och hade barn som medgav det..). Att kunna bejaka sin naturliga dygnsrytm liksom, men det är ju sällan så det ser ut.

Jag tror personligen att jag kommer behöva gå och lägga mig tidigare när jag börjar jobba igen, för då måste jag jaga upp både mig själv och barnen tidigare på morgnarna än vad som är fallet nu.
 

Men det intressanta med det här är ju (lite) om huruvida man får bättre sömn i fall man sover mellan vissa klockslag, eller om det är antalet timmar (i följd) som inverkar. Nån slags nattsömn tror jag man behöver (och "tror" betyder att jag läst nån forskningsrapport som visat att man sover bättre på natten än på dan, men det kan delvis bero på att man behöver ljuset på dan för t ex d-vitamin och för att hålla depression stången pga hormoner etc). Men huruvida man sover 22-07 eller 00-09 torde vara ganska egalt.

Jag ställer dock helt upp på att man blir seg i huvet om man sover för lite. Har en lång vårvinter bakom mig när jag snittat på 5 timmar. (Snittat betyder att jag ibland sovit mindre, ibland obetydligt mer.) Just nu kommer jag upp i 7-8 timmar i stället. Hundrafemtioåtta gånger bättre. Kan man få sova 10 timmar nån gång så är det rena himmelriket (man kan även använda ordet Nirvana här, men beroende på trosåskådning antar jag att det kan tolkas lite olika). Sover man 10 timmar så är det dock inte längre himmelriket i den vakna världen. Hur ska man hinna då, liksom?
 

Jag måste säga att jag inte förstår de som klarar sig på 6 timmars sömn per natt. Jag kan fixa en natt någon gång då och då men skulle aldrig klara av det som standard. Jag ska nog inte skaffa barn :-) '

Märker dock nu att jag kan klara mig på lite mindre eftersom det är ljust näst intill dygnet runt redan.

För mycket blir ju inte heller bra som Vixxtoria skriver.
 

Emma, du ska inte tro på allt du hör ;) Våra ungar är vaknar inte exremtidigt (fast allt är ju relativt förstås..) utan brukar komma igång mellan 07 - 08 på morgonen någon gång. När de var små bebisar var det lite mindre sömn nattetid, ja, men å andra sidan tar de nog igen det med råge när de blir tonåringar :)

Jag är annars en av de där som har trott att jag klarar mig på 6 timmars sömn, men om jag ska rannsaka mig själv så är jag rätt komig på sena eftermiddagen.

Fast jag kan nog inte relatera till den där 10-timmarsnirvanan. Jag har aldrig kunnat sova längre än 8 timmar i sträck, ens när jag var ung.. Jag vaknar av mig själv och kan inte somna om! Skumt, va.

Tror också att man sover bäst nattetid. Jag jobbade natt ett tag och var tvungen att sedan sova igen dagtid och jag vaknade alltid efter en 4-5 timmar, fastän ingenting störde. Det är säkert hela den där melatonin-historien i kroppen som styr det.
 

Håller med Vix, jag tror nog också att man behöver mycket sömn, men om det är mellan 23 och 08 eller 22och 06 som jag brukar få (ok, brukar ha ambitionen att få) kan väl inte göra jättestor skillnad?
 

Morgonen är egentligen rätt skön när man väl kommer upp, men nja jag sitter nog hellre och hänger på kvällarna än att hinna med frukost på morgonen. Inte bra alls. Jag mår egentligen bäst när jag sover 8 timmar, men som Vixx säger hur ska man hinna med livet då?
 

Jag försöker nog göra både och.. Det funkar ju inte så bra alla gånger om man ska bli utvilad också, men man vill ju hinna göra så mycket.