lördag 7 maj 2011

Under Paris takåsar

Renée är en portvaktsfru i en ståtlig fastighet i Paris. Hon upprätthåller en butter och fåraktig fasad, men i själva verket är hon både intelligent och en stor konst- och litteraturälskare. I huset bor också den överbegåvade 12-åriga Paloma som tappat tron på mänskligheten, och framförallt sin familj, så till den grad att hon vill ta livet av sig. När japanen Kakuro flyttar in i fastigheten så förändras allt.

I igelkottens elegans får man omväxlande följa Renée och Paloma, där det allmänna föraktet mot enfaldiga människor och filosofiska funderingar förenar dem. Jag blev ibland lite bortkollrad av deras resonemang, och då kunde jag nästan känna mig intellektuellt grund..

Därmed inte sagt att allt är "svårt", det finns också mycket som är slagfärdigt och roligt. Blinkningar som att Renées katt Leo är döpt efter Tolstoj, och här är en av många smarta repliker som gjorde att jag drog på mungiporna:

- Jag tror bara att det är psykoanalysen som kan konkurrera ut kristendomen när det gäller kärleken till utdraget lidande.

Som synes ovan har Igelkottens elegans ett vackert och speciellt språk, och det är inte en bok man ska skumläsa och kanske rent av läsa flera gånger för att den helt ska komma till sin rätt.

-------------------

BOKKLUBBEN hade spridda uppfattningar och betyget landade mellan 2-5.

A tyckte att Palomas uttryckssätt var så osannolikt vuxet att hon inte kunde finna någon trovärdighet i karaktärerna och hon avskydde slutet. M var inne på samma tema när hon menade att författarens röst hördes för tydligt genom t.ex. Paloma. T däremot var överförtjust i de filosofiska utläggningarna som hon verkligen gillade.

E hade förväntat sig mer av en "parisisk" roman, och blev lite besviken.

Vi var alla överens om att boken hade vunnit på att låta Renée och Paloma träffas tidigare och gadda ihop sig lite..



Kommentarer:
Jag älskade den här. Hade nog också trott att den skull vara lite mer "parisisk" men blev istället glatt överraskad över att det var något annat ändå. Tyckte först också att Paloma inte var så trovärdig, men tänkte på hur extremt pretto man själv var i den åldern så jag köper nog hennes uppfattning om sig själv i alla fall. Håller helt med om att de bore träffats tidigare i boken.
 
gud ja, känner igen det där med prettovarning. Jag gillade den också mycket, men jag tror att jag borde läsa om den, lite mer koncentrerat..
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017