Reta Summers är en kanadensisk författare som är lyckligt gift och har tre tonårsdöttrar. Allt vore bra, om det inte vore för att äldsta dottern Norah en dag hoppar av universitetet, slår sig ner i ett gathörn med skylten 'Goodness', vägrar att prata med någon och börjar sova på härbärgen.

Reta kommer till slutsatsen att 'Goodness' syftar till ett citat om att kvinnor kan uppnå 'goodness but not greatness'. Hon börjar lägga märke till hur även framstående kvinnor utesluts, att det bara är mäns framsteg som räknas. Förtvivlat försöker hon hitta exempel som visar på motsatsen, för att på så sätt rädda Norah - och sina två andra döttrar.

Unless (Om inte) är en luftigt skriven, elegant roman med lite underfundig humor, men ändå märkligt svårforcerad. Engelskans svårighetsgrad ligger kanske något över medel (jag var tvungen att slå upp ord som trilobite = fossilerade leddjur..), men det är inte bara det. Jag får inget grepp om boken. Hanteringen av familjekrisen, som spontant känns som det centrala, står till stor del tillbaka för inblickar i Retas vardagsliv. Det är hennes författarskap, besök till biblioteket, kaffe med väninnorna osv. Jag måste säga att jag inte alla gånger förstår syftet med de här avstickarna.

Det finns oavsett detta en röd tråd som blir ganska uppenbar efter ett tag: kvinnors marginalisering i världen. Att få det erkännande man förtjänar, det är ett ständigt aktuellt ämne, värt att ventilera. Men jag vet inte om paketeringen i Unless gör det på det mest optimala sättet. Jag tycker som sagt det flaxar lite åt alla håll och jag tycker att slutet blir lite hastigt ihopplockat och inte ger mig tillfredsställande svar. Visst, jag gillar inte när böcker blir övertydliga och skriver på näsan heller, men det här var nog lite för subtilt för min smak.

Jag har tidigare läst Larry's party (Larrys gäster) av Carol Shields, vilken jag gillade och jag tror inte Unless kommer stå i vägen för att jag någon gång också ska ta mig an The stone diaries (Stendagböckerna).