Den ensliga ön Combe på den brittiska västkusten utgör en fristad för politiker och andra kändisar som önskar dra sig undan offentligheten en stund. Så också för författaren Nathan Oliver, som en gång föddes på ön och nu vill kassera in sin födslorätt och bosätta sig där permanent.

Beslutet är inte populärt bland övriga öbor, då Oliver är en mycket illa omtyckt person. Hotet hinner dock aldrig realiseras för kort därefter hittas Oliver hängd i fyrtornet på ön. Kriminalinspektör Adam Dagliesh och hans team kallas till Combe för att genomföra en diskret undersökning av det förmodade självmordet, men upptäcker omedelbart att man i stället har ett mordfall att utreda.

Det går inte att anklaga P.D James för att skriva i ett rafflande tempo; mord och te serveras i lika sakta mak och i stället lägger hon stor omsorg vid detaljerna. Men just här i The lighthouse, där intrigen har en Agatha Christisk touch med alla misstänkta på en och samma isolerade plats, så funkar berättarstilen för mig. James är också skicklig med sina person- och miljöbeskrivningar; jag förflyttas lätt till det karga Combe i tanken, och det är inte att förringa.

Polisernas (bristande) privatliv vecklas upp parallellt med att mordutredningen, vilket ger berättelsen en personlig dimension. Jag har dock svårt att förstå varför Dagliesh upplever relationen med sin Emma så komplicerad och än mindre varför assistent Kate Miskin är så fientligt inställd till kollegan Francis-Benton Smith? Möjligen framgår detta av tidigare böcker som jag inte läst.

The lighthouse är inte skitspännande för att vara krass, men om man kan ta sig tid och låta bli att hasta igenom den, så tycker jag att den är ett gott val till sommaren. Och jag älskar omslaget - det är de facto hela anledningen till att jag köpte den - så om inte annat pryder den sin plats i hyllan..

Min kompis Katarina skrev en gästrecension redan 2006 om samma bok. Jag är som vanligt lite efter ;)

---