Den här tegelstenen handlar om den unga föräldralösa Sabra Palfrey som börjar jobba på en av textilfabrikerna i Lowell, Massachusetts, i mitten på 1800-talet. Det är ett tungt och farligt arbete, men skänker också viss självständighet då unga flickor för första gången kan tjäna egna pengar. Sabra förälskar sig i en man, som är besatt av tanken på ett utopiskt samhälle. Han väljer att predika sin världsbild framför familjelivet och Sabra måste tillsammans med sin nyfödda dotter reda sig själv. Hårda tider och den yttersta förnedring väntar henne, men aldrig att hon ska ge upp.

Lågan som brinner utspelar sig i New England under 1800-talets mitt och sammanfattar en historiskt intressant period med etableringen av kvinnlig arbetskraft, den stora anstormningen av immigranter från Irland och Tyskland, framväxten av nya religiösa samfund såsom Skakarna och de ökande spänningarna mellan norra och södra USA i slavfrågan.

Zaroulis har skrivit en episk roman med stor trovärdighetsfaktor som gör att man riktigt kan förnimma ljuden, smutsen, vanmakten. Men boken har samtidigt en anda av icke-offer-mentalitet och ett inneboende hopp som gör mitt läsdriv konstant. Jag blir otroligt gripen av Sabra Palfreys öde, hennes kämparglöd och självständighet. Jag gillar att Zaroulis väljer att inte låta henne träffa en rik man utan tar sig fram genom egen försorg.

Det känns synd att det här är en bok som med stor säkerhet står oläst på mångas hyllor. Lågan som brinner förtjänar faktiskt att inte glömmas bort och att läsas av någon mer än mig...