onsdag 24 augusti 2011

One day in May

Jag har följt chick lit-författaren Catherine Alliott i många år. Den första boken, The real thing, läste jag under en period när jag hade hjärtesorg och jag svär, den fick mig att glömma min egen misär så till den milda grad att jag började må bättre. Uppslukad är ordet. Sedan dess har jag återvänt till henne for better and for worse (allt är i sanningens namn inte lika bra).

Jag får en känsla (rätt eller fel) att hennes böcker följer hennes eget liv. De första handlade om vimsiga singlar med kontorsjobb som väntade på mr Right. Sen kom ett par om småbarnsmammor och här i det senaste tillskottet, One day in May, har vi den ensamstående mamman med 40-årskris och tonårsbarn.

Den ensamstående heter Hattie och trots en hyfsat framgångsrik inredningsbutik, ett litet hus, en älskad son, så sörjer hon innerst inne att hon inte delar det med någon. Bortsett den unge älskaren Ivan förstås, men Hattie tvivlar på att det finns en framtid där. Hon tampas också med mörka minnen från unga år, som hon helst vill hålla begravda. Men när hon springer på en gammal vän så är det bara början på en resa där insikter och avslöjanden ska slå ner om vartannat.

Det här är en bok som på många sätt handlar om lögner, stora som små och man drabbas till och med som läsare. Jag tycker det är ett intressant grepp att man in i det sista är ovetande om vad som egentligen har hänt. Alliotts böcker har också blivit märkbart mörkare över tiden, här med dödsfall av närstående, alkoholism och Balkankriget. Inte helt comme il faut i genrén att blanda in såpass tunga element (Marian Keyes undantaget), men jag gillar det.

Jag upplever dock att boken emellanåt går på tomgång och slutet är aningen märkligt. Först känns det som att Alliott inte riktigt hade upplösningen klar för sig och var tvungen att improvisera, men det kanske bara är för att det stora romantikartilleriet inte infinner sig, vilket man är van vid i de här sammanhangen. Det är lite mer vuxet och sansat nu, och faktiskt kanske liiiite tråkigare.

Det finns ett par Alliott-böcker översatta till svenska, men jag tror man tappar mycket genom att inte läsa dem på originalspråk.



Kommentarer: Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017