onsdag 5 oktober 2011

On request: fler sågningar

I förra inlägget lyckades inte Stenapan plocka ihop så många poäng och av kommentarerna att döma uppskattas det tydligen av en del. Om man nu skulle tro mig på mitt ord så blir det nämligen en bok mindre att lägga till läshögen = en sådan lättnad för alla boktips-/boksamlare som kan bli lite stressade över bokhyllor och listor som svämmar över av oläst material. Äntligen något att plocka bort!

Jag ska ta och underlätta livet ännu mer för er som känner igen er i den beskrivningen. De här tre böckerna behöver ni definitivt inte läsa om ni inte är lagda åt det självplågande hållet. Hade bara någon talat om för mig hur usla de var innan jag läste dem hade jag snyftande tackat vederbörande för att jag slapp ödsla bort timmar av mitt liv. Är ni beredda? Bra. Så här är det:

Gangsters av Klas Östergren. Ett av mina absoluta hatobjekt. Jag har sällan läst någonting sämre och jag talar gärna om det för alla. Stackars Klas, egentligen kanske han inte förtjänar mitt (och resten av bokklubbens, kan jag tillägga) avsky, men då får han nog lära sig att skriva bättre böcker. Så här avslutade jag recensionen:

För det tredje så är det här en historia som inte är någonting och inte ger någonting. Den spretar i alla riktningar men når inte fram någonstans. Det finns en intrig i den men det är inte spännande, det finns en kärlekshistoria men det är inte romantiskt. I bästa fall är det här en nostalgisk Stockholmsskildring av ett bohemiskt författarliv med filmhjälte-komplex. Men det är ointressant, ofta obegripligt och skrivet med alldeles för många ord.

En japansk-amerikansk hjälte med särskilda förmågor förekommer i Ninja av Eric van Lustbader:

Personerna är så stereotypa som de någonsin kan bli: kvinnorna är hjälplösa och väna, mördaren samvetslös och genomond, hjälten rättrådig och allvetande. Inte nog med att han behärskar alla kampsportstekniker som finns, han har också utvecklat ett sjätte sinne för att förnimma fara. Överhuvudtaget allting som har med Japan att göra är inneslutet i något mystiskt dunkel och varenda japan beskrivs besitta en visdom och intuition över det vanliga. Det är så utomordentligt fånigt att man knappt ids läsa vidare

Jag har faktiskt gett Reginald Hill en chans till med Mysteriespel, men den gick bara marginellt bättre hem hos mig än Återkallad till livet som var ett riktigt fiasko:

Första kapitlet var mer än lovande. Fantastisk uppbyggnad och vackert språk. Resten: katastrof. Eller för att sammanfatta: usla och vaga personbeskrivningar, anammande av alla klyschor som finns inom deckargenren, krystad dialog, ospännande och rörig intrig, meningslöst slut. Läs den inte!



Kommentarer:
Vad skönt att det inte bara är jag som inte gillar Reginald Hill. Jag har på allvar trott att det är mig det är fel på. Nu har jag inte läst just den här boken, men jag har inga planer på att någonsin läsa något mer av honom. Det känns skönt.

Dina andra sågningar har jag ens aldrig hört talas om, men ser jag dem så vet jag :-)
 
Det är skönt att kunna hjälpa till :) Sen är det ju inte omöjligt att ngn annan tycker annorlunda, men det får stå för dem.
 
Mysterierspel är den första och sista jag läst av Hill. Inte alls min grej.
 
Vad skönt att jag inte läst Gangsters, har stått och hållt i den några gånger... Hill lyssnar jag på just nu - Främlingarnas hus - och måste säga att den än så länge är helt ok:)
Själv gillar jag att läsa både vad folk har gillat och inte gillat med böcker.
 
Hahahaha, aldrig varit jättesugen på Klas Östergren men han har ju blivit väldigt hyllad. Men man kan ju inte gilla allt så känns ändå som ett vist beslut att ha hållit sig borta. Underbara sågningar. Bara rada upp dem!
 
Roligt med sågningar! Jag kommer nog haka på det spåret någon gång;) Har haft en Klas Östergren i min bokhylla, men gav bort den för den verkade så förbannat tråkig. Helt rätt beslut verkar det som...
 
Ja, nu tycker jag att det är er tur! Vad ska jag inte läsa?
 
Ja, nu tycker jag att det är er tur! Vad ska jag inte läsa?
 
Jag tycker det är så skönt att jag inte är ensam om att inte klara Östergren!
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017 november 2017 december 2017 januari 2018 februari 2018 mars 2018 april 2018 maj 2018 juni 2018