fredag 30 december 2011
Postmodernismen
Sista tredjedelen av året blev jag ju inte postmoder i bokstavlig bemärkelse, men däremot slutade föräldraledigheten. Baby J var dryga året och jag var så redo att börja jobba. Inskolningen på förskolan gick finfint och jag fick ett nytt uppdrag, den här gången på pendlingsavstånd. Jag spenderade mycken tid den där sista veckan med att rita fina scheman i excel på hur vi skulle få ihop dagishämt- och lämn med jobb och träning (gissa vilket av de två som det inte blivit mycket med).
En bra grej med pendlingen har varit den lilla skärva av lästid som öppnat upp sig, även om jag måste ägna viss del av tågåkandet till att jobba. Och allt har gått bra, men jag vet inte, antingen har mörkläggningen av vårt land tagit mig extra hårt det här året eller så är det hela kombinationen av att få ihop det här med livet, för ledordet under senhösten har varit Trött. Så Trött. Funderar just nu på om lösning heter deltid eller något annat?
De bästa böckerna jag läst har nog varit Never let me go av Kazuo Ishiguro - och dessutom STARK film. Den drunknade av Therese Bohman är en annan bok som var riktigt drabbande och väldigt bra. Känslor, fast av den blodisande sorten, väckte också The woman in black av Susan Hill som jag timade ihop med Allahelgonahelgen.
En bra grej med pendlingen har varit den lilla skärva av lästid som öppnat upp sig, även om jag måste ägna viss del av tågåkandet till att jobba. Och allt har gått bra, men jag vet inte, antingen har mörkläggningen av vårt land tagit mig extra hårt det här året eller så är det hela kombinationen av att få ihop det här med livet, för ledordet under senhösten har varit Trött. Så Trött. Funderar just nu på om lösning heter deltid eller något annat?
Hursomhaver, det största bokeventet under Postmodernismen var förstås min första Bokmässa! Jag var lycklig som ett barn och speedad som en duracellkanin. Syster och väninna kom och joinade mig andra dagen och då var det även bokbloggsträff med Lars Vilks-incident som "alla" har rapporterat om. Jag rapporterade om bokmässeskor, vilket jag tror är ett av de mest uppskattade inläggen på bloggen. Drog med mig 14 böcker hem och inledde sedan officellt köp- och lånestopp.
En annan stor händelse var Mr Book Ponds insatser för att göra om bloggen. Kanske inte så stora utseendeförändringar, men mycket hände bakom kulisserna som underlättar mycket för mig. Nu går det bl.a. att kommentera direkt på recensionerna, det vet ni, va!?
Flera bokbloggsträffar hanns med, bl.a. en hos En Full Bokhylla, då Flickan och böckerna kom iklädd sitt alias Flickan och Kakorna och bjöd på smarriga muffins under ett parti The great penguin bookchase. Lovely!
De bästa böckerna jag läst har nog varit Never let me go av Kazuo Ishiguro - och dessutom STARK film. Den drunknade av Therese Bohman är en annan bok som var riktigt drabbande och väldigt bra. Känslor, fast av den blodisande sorten, väckte också The woman in black av Susan Hill som jag timade ihop med Allahelgonahelgen.
Jepp, det var 2011, generellt sett ett riktigt bra år på alla sätt. 61 (kanske 62) böcker blev det totalt och det är jag ganska nöjd med, med tanke på att Internet (småbarn & heltidsjobb) finns.. Nu ser jag fram emot 2012 och all god läsning det kommer föra med sig.
torsdag 29 december 2011
Upplysningen
När dagsljuset kom tillbaka i april blev livet också lättare, saker och ting ordnade upp sig helt enkelt. Vår- och sommarmånader blev ljusa och avslappnade historier som inleddes med en välbehövlig Greklandssemester och inte oansenliga mängder dagligt intag av baklava... Baby J sov fortfarande ett par gånger om dagen, vilket gav oss alla möjlighet att gå och bada och LÄSA en stund utan pass.
Jag avslutade bl.a. The Lighthouse av P.D James och bloggade om omslag med fyrtorn. Det brittiska kungabröllopet i april (William & Kate) fick också en temabloggning om böcker med drottningar och Ebba von Sydow kom ut med sin smällkaramell till bok, Kungligt snygg. Och när vi ändå är inne på området Storbritannien och adel etc så var Upplysningens bästa bok Döda vita män av Johan Hakelius om brittiska manliga (varav en del adliga) personligheter. Bra research, underfundigt och roligt skriven.
Jag avslutade bl.a. The Lighthouse av P.D James och bloggade om omslag med fyrtorn. Det brittiska kungabröllopet i april (William & Kate) fick också en temabloggning om böcker med drottningar och Ebba von Sydow kom ut med sin smällkaramell till bok, Kungligt snygg. Och när vi ändå är inne på området Storbritannien och adel etc så var Upplysningens bästa bok Döda vita män av Johan Hakelius om brittiska manliga (varav en del adliga) personligheter. Bra research, underfundigt och roligt skriven.
Sommarsemestern förlades bl.a. till Stockholm, där vi hade en finfin vecka med klassiska ingredienser som besök på slottet, men även besök på kafferosteri & kulturhus samt Underhållning på Gröna Lund & Uppsala (The English Bookshop).
Jag fick också en personlig bokleverans från en utrensad hylla, skaffade nya egna bokhyllor och var på en bokbloggsträff hemma hos Bokomaten, där jag avstod från att fylla på bokhyllan med böcker från bokbytet, men däremot fyllde magen med bröllopstårta! I slutet av augusti hann jag med en bokbloggsträff till, den här gången i mörkaste Småland tillsammans med bl.a Fru E och Böcker etc. Mycket trevligt det också.
Under senare delen av sommaren läste jag skrattfesten Bossypants av Tina Fey, favoriten Sara Paretskys senaste V.I Warshawski-deckare Hardball samt den otroligt bra (och stundtals sorgliga) boken The death and life of Charlie St.Cloud av Ben Sheerwood. Jag döpte inlägget till I see dead people, vilket är bland bloggens mest klickade..
Imorgon ska ni få veta hur det gick till under Postmodernismen
onsdag 28 december 2011
Betraktelser över ett (bok)år som har gått
Det är snart nytt år och då måste man göra en tillbakablick enligt lag, här t.ex. i form av en årets-lista, eminent komponerad av Bokomaten.
To be continued...
Jag tänkte också ge mig på att betrakta året som gått, med start nu. Mitt år var indelat i tre delar kan man säga, här kallade The dark ages, Upplysningstiden och Postmodernismen.
The dark ages utspelade sig självklart mellan januari och april. Då var det mörkt ute både ute och inne på grund av mycket osäkerhet och oro i livet. Baby J var ett halvår gammal och jag var hemma med två barn, vilket är både mysigt och inte så mysigt andra dagar.. En 4 kg ljusglimt kom dock i januari när jag blev moster för första gången. Syster och jag kunde hädanefter vara föräldralediga (läs fika) tillsammans, vilket ur en ren viktsynpunkt var lite förödande. Under en period här åt jag minst en semla om dagen..
Föga förvånande inledde jag dessutom året med en lässvacka, men i februari hade jag börjat ta mig ur den och jag utnämner säsongens bästa bok till The given day av Dennis Lehane.
Dessutom hade vi en otroligt trevlig bokbloggsträff i Lund med bokbyte, där det som sedermera kom att kallas Bokbloggmaffian Syd (samt Fru E) samlades. Bokrean blev också oväntat nog en höjdare i år, efter att i många år ha känts ointressant.
En annan litterär höjdpunkt var när jag fick inbjudan från Wahlström & Widstrand att komma och diskutera Repetitionen av Eleanor Catton i Stockholm. Hela familjen följde med upp till Stockholm, men bara jag gick till förlaget och hade en supertrevlig kväll. Dock tyckte jag att boken som följde med hem i min goodiebag, Att ringa Clara av Anna Schulze, var bättre än Repetionen.
söndag 25 december 2011
Happy days
Familjens samlade julklappsskörd på bokfronten. Härliga tider!
fredag 23 december 2011
Min kamp i juletid
Dan före dan och en julhälsning är ju på sin plats. I brist på bilder av mig själv i julig setting så är här unga fröknarna Book Pond tillsammans med ett pepparkakhus som vi på intet sätt kan ta cred för, men fint var det ju. Känner mig dock rätt nöjd att Baby J valde granen som bakgrund när hon satte sig ner för att "läsa" Knausgård. Nu har hon faktiskt kommit längre i Min kamp än jag har, men under 2012 ska det bli ändring på det!
Jag återkommer snart med lite reflektioner över (bok)året som gått, men tills dess hoppas jag att alla får en särdeles bokig och härlig jul!
onsdag 21 december 2011
Den sista julklappen till någon du inte känner
Sedan några år är jag så kallad världsförälder för Unicef och ger en liten summa varje månad till bättre behövande barn. Unicef är en hjälporganisation som jobbar för barns överlevnad, välmående och rättigheter och jag känner mig säker på att mina pengar hamnar där de ska. Unicef har en gåvoshop på sin hemsida där man kan handla julklappar (till sig själv eller till den som har "allt"). I år har jag köpt bl.a. sagoböcker, för alla vi bokälskare vet exakt hur mycket böcker betyder för barn och vilken glädje de kan ge.
När man ändå håller på kan man också lägga ner några doser mässlingsvaccin, vätskeersättning eller ett skolpaket i varukorgen för ganska så få pengar. Och så får man en hälsning från Mark Levengood som tack.
söndag 18 december 2011
Drottningar kan också vända blad
Den brittiska drottningens hundar rusar en dag iväg mot en del av trädgården utanför vilken det står en bokbuss parkerad. Intriguing. Drottningen kliver ombord och snart har hon till sin egen förvåning lånat sin första bok. Detta är bara början på något som man kanske kan beteckna som the ”reading era”. Tillsammans med bokbussens andra kund, Norman från köket, börjar hon en litteraturresa där en stor mängd böcker lånas och läses och snart tar över Drottningens hela liv.Hon börjar tycka att det är mödosamt med alla uppdrag som ska utföras på grund av att de tar tid från läsningen, hon får nya perspektiv och börjar höra sig för hos sin omgivning om vad de föredrar för böcker (inga ska det visa sig, då alla verkar läsa i mycket begränsad utsträckning). Drottningens nya intresse ses inte alls med blida ögon utan som en olämplig distraktion eller rentav ett hot som måste stävjas!
Jag kan inte annat än älska denna torrhumorbrittiska lilla pärla av Alan Bennett. För inte bara är The uncommon reader (Drottningen vänder blad) en munter historia om hur den brittiska drottningen upptäcker läsandets nöje utan det är också en slags hyllning till läsandet självt och den omvälvande effekt det kan ge. De flesta boknördar kan nog, liksom den fiktiva drottningen, också skriva under på att arbete är ett gissel som stör dyrbar lästid..
Apropå Hennes brittiska majestät så har hennes twitter-alter ego The Queen (of Twitter) nyligen kommit ut med sin "dagbok" som heter Gin O'clock och som har ratat 5 stjärnor på Amazon, så jag har höga förhoppningar på den! Tror den kan vara mycket rolig och lovar nästan mig själv att bryta mot köpstopp pga denna. Jag följer Queen_UK på Twitter och skriker ibland av skratt över uppdateringarna. Vad sägs t.ex. om:
No, Mr Clegg, people born in Libya are not "Librarians"
Ok Sarkozy, one more comment about the British economy from your lot and you can forget getting a sodding Christmas Card from your Queen.
Reigning from home.
fredag 16 december 2011
Boksnack(s)
Igår smällde det igen: Bokbloggmaffian Syd strålade samman i Lund för ett ihärdigt mat- och boktuggande i några timmar. På plats var Bokomaten, Madeleines bokhörna, Schitzo-Cookie, Zachan the writer, En full bokhylla + liten bokhylla, Vixxtoria från Om böcker som jag hunnit läsa, Calliope, Spetsig och så jag.
Som ni vet vid det här laget är de här träffarna rasande trevliga och handlar lika mycket om böcker, läsande, korrektur, rec-ex, bloggning, framgångssagan Pia Printz och Harry Potter som vådan av att åka bil med katt, konsten att renovera ett sekelskifteshus, företagspolicies kring sociala medier, hur man gör radioreportage, barn och flerspråkighet, samt saffransflätor med vit choklad. Jag fick också en smärre chock när det framkom att ett par i sällskapet var runt 12 (!) år när första Harry Potter-boken kom ut. Det var inte jag.
Bokbyte hör också alltid till och eftersom min bokpimp Calliope var där igår (no offense) så vankas det alltid nyutgivet och då är det svårt att låta bli även om man har alla möjliga köp- och lånestopp att tänka på. Jag fick med mig Eldvittnet av Lars Kepler samt den lite äldre The Echo av Minette Walters hem. Men vafan, det är ändå snart jul och då kan man få unna sig. Själv hade jag med mig Carin Hjulströms båda böcker och insåg på plats att Baby J troligen varit framme och gnagt på den ena, då tydliga spår av små bebiständer syntes på bladen, men jag lyckades kränga den ändå! Repetitionen av Eleanor Catton fick också ny ägare, också det trots - inte bebis-dna i det fallet - marginalanteckningar av undertecknad.
Hoppas vi ses snart igen alla!
Som ni vet vid det här laget är de här träffarna rasande trevliga och handlar lika mycket om böcker, läsande, korrektur, rec-ex, bloggning, framgångssagan Pia Printz och Harry Potter som vådan av att åka bil med katt, konsten att renovera ett sekelskifteshus, företagspolicies kring sociala medier, hur man gör radioreportage, barn och flerspråkighet, samt saffransflätor med vit choklad. Jag fick också en smärre chock när det framkom att ett par i sällskapet var runt 12 (!) år när första Harry Potter-boken kom ut. Det var inte jag.
Bokbyte hör också alltid till och eftersom min bokpimp Calliope var där igår (no offense) så vankas det alltid nyutgivet och då är det svårt att låta bli även om man har alla möjliga köp- och lånestopp att tänka på. Jag fick med mig Eldvittnet av Lars Kepler samt den lite äldre The Echo av Minette Walters hem. Men vafan, det är ändå snart jul och då kan man få unna sig. Själv hade jag med mig Carin Hjulströms båda böcker och insåg på plats att Baby J troligen varit framme och gnagt på den ena, då tydliga spår av små bebiständer syntes på bladen, men jag lyckades kränga den ändå! Repetitionen av Eleanor Catton fick också ny ägare, också det trots - inte bebis-dna i det fallet - marginalanteckningar av undertecknad.
Hoppas vi ses snart igen alla!
onsdag 14 december 2011
Och nu lite tyschkt
En gång för längesedan fick jag för mig att plugga tyska och det beslutet kan jag ju undra lite över så här i efterhand, men en bra grej var att vi i alla fall läste lite tyschka böcker, en del av dem riktigt bra. En sådan var österrikaren Stefan Zweigs memoarer Die Welt von Gestern, som spänner över de båda världskrigen och tiden däremellan. Inför första världskriget hade man en naiv bild över vad som komma skulle efter en lång tid av fred. Denna naivitet och framtidstro beskriver Zweig liksom illusionslösheten som infann sig när insikten om vad krig innebär slog ner i människors medvetande. Men här finns också porträtt av de stora författarna, filosoferna och vännerna James Joyce, Thomas Mann, Rainer Maria Rilke m.f. som utgjorde essensen av Europas kulturelit vid tiden. Jag har ett tag tänkt att jag skulle läsa om Die Welt von Gestern, men tyskan är ju inte riktigt så, eh, uppdaterad, så jag fruktar att det tyska originalet skulle vara för svårforcerat. Boken har länge endast funnits på antikvariat på svenska, så sådan tur då att Världen av igår precis kommit ut i nyöversättning! Jag ska nu lägga till lista över böcker som ska införskaffas köp- och lånestopp behagar upphöra.
måndag 12 december 2011
Hitta vilse
Ung-journalisten Frida Fors har lämnat Smålandspostens lokalredaktion som utgjorde inramningen för Carin Hjulströms första bok Finns inte på kartan. I stället får hon jobb på den stora Blaskan där hon hinner vara en hel vecka innan hon blir bortrationaliserad av ett sparpaket. Frida blir panikslagen och tar ett tillfälligt jobb som städare innan hon rekryteras som informatör (journalisternas b-lag uppenbarligen) till ett nystartat IT-bolag. Sen lär hon sig dansa cha-cha, får ett scoop, nätdejtar, avslöjar både den ena och andra skandalen och räddar förmodligen flera liv. Vid vägs ände så har man fått ett antal sensmoraler i knät: alla tjejer i porrbranschen är inte offer, tidningar skriver inte alltid vad som är sant utan vad som säljer, även människor som inte är så snabba har ett värde, när man söker bekräftelse så räcker det inte med ord, det måste också kännas rätt i hjärtat..
Ja, präktigt är väl bara förnamnet. Hjulström försöker ge den här Frida-figuren lite fördomar och låter henne göra tvivelaktiga val för att paketera henne som en vanlig tjej (och jag förstår intentionen med att Hjulström kanske också vill skapa lite debatt och använder Frida som ett verktyg), men för mig förblir Fors en färglös, naiv och ganska tråkig romanfigur med Miss-Little-Goodie-Two-Shoes-glorian intakt.
Jag gillade Finns inte på kartan mycket bättre och jag funderar på varför eftersom Frida Fors stod i centrum även i denna, men det var kanske kontexten med livet på landet som var lite annorlunda? Jag tycker inte Hitta Vilse är alltigenom ointressant; jag fastnade för avsnitten med exkollegan Marita och hennes pappa och i den misslyckade nätdejtingen finns det en del igenkänningsfaktor. Även om slutet är i sötaste laget, så är det också den typen av bok då jag känner att det inte gör någonting, men precis som huvudpersonen i sig så passerar boken i sin helhet tämligen obemärkt förbi. Historien om varifrån titeln kommer är dock väldigt fin.
torsdag 8 december 2011
Julli(g)tt
Jag måste säga att det känns som det här med jul(chick)lit nästan blivit en egen genré, eller? Många är de bokbloggare som på sistone rapporterat om böcker som är så juliga och färgglada och glittriga att de liknar paket i sig.
Jag funderade vidare på vad det finns för andra böcker som jag läst som tangerar det här med jul och vinter och kom fram till en egen liten lista.
Bridget Jones Dagbok av Helen Fielding. Förstås! Här inleds det bland annat med den misslyckade nyårskalkonfrikassébuffén (långt ord) där Bridgets singeltillstånd blir en offentlig angelägenhet och hon träffar Mark Darcy, som har en golfrutig tröja på sig i gult och blått... Julfaktor ++
Sjöfartsnytt av Annie Proulx. I den här boken är det i stort sett vinterkallt hela tiden då den utspelar sig i det avlägsna och karga Newfoundland. Det är decemberstormar, frost i mustascherna, dimma över viken och en smula jul. Julfaktor ++
Going Home av Harriet Evans. Going home inleds med att Lizzy åker just hem till ett julfirande med hela familjen där hon får dramatiska nyheter om sitt barndomshem och träffar sitt ex som hon kanske, kanske inte riktigt kommit över.. Julfaktor ++++
Skuggor i snön av Kate Fenton. Jag har skrivit om den förut, detta är min snuttefiltsbok som jag tar till när jag behöver tröst och ett säkert kort. Den är så otroligt stämningsfull, där konstnären Frankie sitter i ensam i en liten stuga i Yorkshire, men prästen i byn är minsann inte helt ointressant - och dessvärre gift. Ett magnifikt julfirande på herrgård ingår också. Julfaktor +++
Trollvinter av Tove Jansson. Så mycket vintrigare kan det inte bli. Muminfamiljen har gått i idé, förutom Mumintrollet som vaknar och träffar en massa spännande knytt och den grymma Morran. Julfaktorn är liten, men vinterfaktorn är en fullpoängare!
Jag funderade vidare på vad det finns för andra böcker som jag läst som tangerar det här med jul och vinter och kom fram till en egen liten lista.
Bridget Jones Dagbok av Helen Fielding. Förstås! Här inleds det bland annat med den misslyckade nyårskalkonfrikassébuffén (långt ord) där Bridgets singeltillstånd blir en offentlig angelägenhet och hon träffar Mark Darcy, som har en golfrutig tröja på sig i gult och blått... Julfaktor ++ Sjöfartsnytt av Annie Proulx. I den här boken är det i stort sett vinterkallt hela tiden då den utspelar sig i det avlägsna och karga Newfoundland. Det är decemberstormar, frost i mustascherna, dimma över viken och en smula jul. Julfaktor ++
Going Home av Harriet Evans. Going home inleds med att Lizzy åker just hem till ett julfirande med hela familjen där hon får dramatiska nyheter om sitt barndomshem och träffar sitt ex som hon kanske, kanske inte riktigt kommit över.. Julfaktor ++++ Skuggor i snön av Kate Fenton. Jag har skrivit om den förut, detta är min snuttefiltsbok som jag tar till när jag behöver tröst och ett säkert kort. Den är så otroligt stämningsfull, där konstnären Frankie sitter i ensam i en liten stuga i Yorkshire, men prästen i byn är minsann inte helt ointressant - och dessvärre gift. Ett magnifikt julfirande på herrgård ingår också. Julfaktor +++ Trollvinter av Tove Jansson. Så mycket vintrigare kan det inte bli. Muminfamiljen har gått i idé, förutom Mumintrollet som vaknar och träffar en massa spännande knytt och den grymma Morran. Julfaktorn är liten, men vinterfaktorn är en fullpoängare!tisdag 6 december 2011
Jag hatar inte Sci-Fi
och nä, det kommer inga "men". Jag hatar inte Fantasy heller för den delen, även om många fantasyförfattare har oskicket att skriva följetonger om 20 delar eller böcker som är 1200 sidor tjocka (Ja, jag pratar med dig George R.R. Martin). Annars verkar det vara ett vanligt ställningstagande i bokbloggarvärlden att man absolut inte läser sci-fi/fantasy eller så gör man bara det. Påminner mig faktiskt lite om den där synthare/hårdrockare-skismen på 80-talet*
Anyways, trots att jag gärna läser mer av varan så blir det inte så ofta. Men nu har jag fått den hypade Zombie-apokalypsen Världskrig Z (Max Brooks) av Modernista och fastän jag först kände "Eh?", så har jag sen hört från olika håll att den är grymt bra, så nu kommer den upp på läslistan.
Från snett inåt bakåt fick jag ett annat tips i Science Fiction-genrén: Theres Amrén debuterar med Snökristallens frusna skönhet. Hon beskriver boken som "en spänningsroman där historien utspelar sig i en värld som befinner sig mitt i en istid." Tills halv tolv inatt (skynda skynda) pågår en tävling, som man kan delta i här, där hon lottar ut några ex. Det kan bli kul att se vad det blir av den här debuten och de uppföljare som komma skall. Hittills gillar jag i alla fall titeln.
*Nu små vänner så ska jag berätta. Det var en gång en poptidning som hette Okej och som startade på 80-talet, där insändarsidorna fylldes av synthare och hårdrockare som avskydde varandras musiksmak och inte missade en chans att tala om det.
måndag 5 december 2011
Teaaater
Att en bok blir film är inte så värstens ovanligt, men jag tycker mig se att trenden att göra teater på böcker är i stigande? Bara på sista tiden så har t.ex. Malmö Stadsteater prickat in två bokrelaterade uppsättningar. Den ena är Liv Strömqvists Prince Charles Känsla och den andra är Momo och Kampen om tiden, Mikael Endes barnboksklassiker.
Var mycket längesedan jag var på teater (Nu räknas inte Mamma Mu och dylikt, va) och har tänkt lite såna där det-är-barnens-fel-tankar, men det är det ju förstås inte! Det är bara att bestämma sig, ta en internetfri (gasp) kväll och inställa sig! Så nu är det bokat och klart till Momo i januari och innan dess ska jag också läsa boken för det är många som vittnar om att det är en stor favorit. Kalla den ett undantag mot köp- och låneembargot, för det är ett sådant den är.
fredag 2 december 2011
K & K
För några år sedan läste jag Kärlekens vidunderliga historia av Vallgren som jag delvis tyckte var en svulstig sagoberättelse, så jag hade inte direkt några högt ställda förväntningar på Kunzelmann & Kunzelmann, trots rekommendationen från kompisen jag lånade den av. Detta är en mycket mer nedtonad berättelse i jämförelse, men helt fantastisk på sitt sätt.Med en gång sugs jag in i historien om Joakim Kunzelmann vars far Viktor, ökänd och respekterad tavelkonservator, går bort. I dödsboet finner man mängder med övermålade och förstörda taveldukar av kända motiv; av allt att döma har Viktor egentligen sysslat med konstförfalskningar. Joakim blir förtvivlad då hans förhoppningar grusas om ett saftigt arv som ska reda ut hans stora skulder. På begravningen får han kontakt med en herre som säger sig ha känt Viktor i Tyskland och för första gången får Kunzelmann den yngre ledtrådar till varför Viktor har levt ett dubbelliv.
Ömsom får man följa Joakims nerviga irrande och inkonsekventa handlande i nutidens Stockholm, ömsom kastas vi tillbaka till 1930 och 40-talens Berlin med förföljelse av judar och homosexulla, svartklubbarna, kriget. Det märks att Vallgren är hemmatam i Berlin, då man får en fin känsla för staden (även om berättelsen utspelar sig för ett halvsekel sedan) och överlag känns romanen genomforskad och historiskt underbyggd. Jag imponeras också av Vallgrens kunnande om måleri och funderar på om han kanske är konstnär själv (?), men framförallt imponeras jag av språket.
Vallgren är en riktig ordekvibrilist, han leker med formuleringar och ord, det riktigt sprudlar om hans prosa. Och han har dessutom en avmätt humor som tilltalar mig. Ett smakprov:
"På köksbordet låg ett barnpussel med Disneymotiv, gosedjur med antropoforma leenden glodde på honom från en hylla. Två dussin kanelbullar stod i ugnen och provocerade fram doften av en idyll som han säkerligen hade kunnat leva i om inte naturen hade gjort honom till en sån ovärdig människa."
Boken är väldigt bra både länge och väl, men sen efter 470 sidor någonstans är det som att Vallgren kommit på att han visst ska avsluta det hela också. Från att ha varit en kronologiskt långsamgående berättelse med mycket detaljrikedom blir det plötsligt lite pang på rödbetan-action, stora hopp i tiden och så-levde-de-lyckliga-i-alla-sina-dagar-slut. Säcken sys ihop i brådrasket och det är jag lite misslynt över, men till stora delar är K&K verkligen en av de bästa svenska romaner jag läst. Hear hear.
"På köksbordet låg ett barnpussel med Disneymotiv, gosedjur med antropoforma leenden glodde på honom från en hylla. Två dussin kanelbullar stod i ugnen och provocerade fram doften av en idyll som han säkerligen hade kunnat leva i om inte naturen hade gjort honom till en sån ovärdig människa."
Boken är väldigt bra både länge och väl, men sen efter 470 sidor någonstans är det som att Vallgren kommit på att han visst ska avsluta det hela också. Från att ha varit en kronologiskt långsamgående berättelse med mycket detaljrikedom blir det plötsligt lite pang på rödbetan-action, stora hopp i tiden och så-levde-de-lyckliga-i-alla-sina-dagar-slut. Säcken sys ihop i brådrasket och det är jag lite misslynt över, men till stora delar är K&K verkligen en av de bästa svenska romaner jag läst. Hear hear.
Arkiv
juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017 november 2017 december 2017 januari 2018 februari 2018 mars 2018 april 2018 maj 2018 juni 2018