Bokklok skrev ett inlägg om ta till en viss sorts böcker vid tunga perioder i livet och ja, så är det definitivt för mig, som gärna knarkar chick lits och deckare om jag är nere. Jag funderade vidare på att jag faktiskt minns exakt vilka titlar jag läst under de här tillfällena, men jag minns även vilka böcker jag valde vid gladare stunder.
Jag kom att tänka på P1 Sommar där känt folk sitter och är öppenhjärtiga i radio och spelar låtar från olika stadier av sitt liv. Det där skulle vara jättesvårt för mig, jag kan i stort inte definiera när jag lyssnade på vilken musik, bortsett från att jag vet att man dansade tryckare till Forever Young på minidisco i typ 5:an
(inte jag, jag var huvudet högre än alla killar på den tiden, go figure). Fråga mig däremot vilka böcker jag har läst när och jag kan i de flesta fall tala om exakt - och inte bara för att jag har en bokblogg.

Jag kan t.ex. berätta att
Det femte barnet (Doris Lessing) var en av få skönlitterära böcker jag läste under pluggtid i Växjö 1994. Hösten 1998 så ackompanjerades ett krossat hjärta av
The real thing (Catherine Alliott) och
Bridget Jones (Helen Fielding).
The woman in white (Wilkie Collins) och
The Duchess (Amanda Foreman) följde med under många och långa tågresor till Danmark sommaren 2006 och hösten 2008.
Målaren på Moulin Rouge (Pierre La Mure) läste jag i ett hus i Provence under förverkliga-mig-själv-studier i Frankrike våren 2002 (Blev så inspirerad av Toulouse-Lautrec att jag senare åkte till hans födelsestad Albi).
The American Boy (Andrew Taylor) avverkades under en Malaysia-/Japanresa 2006,
En ovanligt torr sommar (Peter Robinson) hängde med som poollitteratur under smekmånaden 2008 och
Hemma hos Martina (Martina Haag) låg jag och asgarvade åt på en strand i Stockholm sommaren 2006.
Ja, och sådär fortsätter det. Man kan nog säga att mitt bokminne är långt bättre utvecklat än mitt musikminne. Nu vill jag veta hur det är med er: kan ni också bokmärka livet?