lördag 14 april 2012

Come join the dark side

I det lilla samhället Shipcott så dör helt plötsligt en rad äldre och sjuka människor och det visar sig snart att det är frågan om mord, men både gärningsman och motiv förblir okända. Kriminalkommissarie Marvel kommer resande för att leda utredningen och tar synnerligen motvilligt emot hjälp av den lokala polisen Jonas Holly, som han nästan ögonblickligen råkar i clinch med. Man gör inte de framsteg som krävs och Marvel blir alltmer desperat, liksom Jonas som på eget bevåg börjar göra egna undersökningar.

Belinda Bauer, blev hyllad för sin första kriminalroman Mörk Jord. Med Skuggsida (Darkside) har hon skrivit en pyskologisk thriller i vinterlandskap där två motpoler till människor möts och på sina egna sätt försöker att fånga en mördare.

Marvel är en alkoholiserad, vresig, okänslig typ, och det är väl meningen att man ska tycka illa om honom, men i själva verket så ser jag hela tiden något av en polisens Dr House framför mig... Jag tycker på något sätt, säkert tvärtemot avsikten, att han är uppfriskande i all sin bufflighet och han har, trots allt, ett starkt rättspatos. Jonas å andra sidan framstår som en väldigt känslig person som har mycket bagage med den ms-sjuka hustrun Lucy och krossade karriärdrömmar. Till viss del väcker han mina sympatier, men det är samtidigt något väldigt undfallande med honom som jag inte riktigt kan förlika mig med. Jag antar att det inte heller är meningen, men det är så jag känner.

Det här är en deckare som inte riktigt liknar mycket jag jag har läst, relativt långsamt berättad och den känslomässiga och själsliga aspekten tillåts ta mer plats än den fysiska. Jag tycker inte det är dåligt eller tråkigt, det finns något krypande otäckt i berättelsen om det nästan klaustrofobiska samhället som intresserar mig, men när jag kommer till slutet vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Det är i högsta grad oväntat = bra, men är det verkligen bra? Jag kan inte riktigt bestämma mig; på något sätt tycker jag att den här utvägen känns lite för abrupt och lite oförklarlig, men en sak är klar: titeln blir omedelbart väldigt tydlig!

Tack till Modernista för rec-ex.



Kommentarer: Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017