Mm, jag vet vad ni säger: guuuud, så längesen det var sedan jag såg några bilder på de där barnen! Känner den där bokbloggaren inget ansvar för sina läsare överhuvudtaget, är det inte dags att ge oss ett bildreportage à la familjeliv nu. Va!?

Ok, jag fattar. Här kommer historien om resan till mormor.

Tre fjärdedelar av familjen är just nu på besök hos (mor)föräldrarna. Jag valde till sist bort bilen som transportmedel vid tanken på 2,5 timmars potentiellt slagsmål mellan minipondarna i baksätet och bestämde mig för att åka tåg.

- Det blir nog jättebra, sa Mr Book Pond. Då kan du läsa på tåget. Hahahahahahahahahaha! Ibland undrar jag om vi lever i parallella verkligheter där han har hand om andra, mycket stillsamma barn? Känns det som en rimlig förklaring?



Men då upptäckte baby J de uppfällbara sätena och roade sig en bra stund på egen hand - vi pratar kanske sju minuter - tills hon fick syn på de färgglada knapparna vid dörrarna som styr dörrar och högtalare. Alltså, vad är det för en dåre som har jobbat med färgsättningen och placeringen av de där; det är ju att tigga om att klåfingriga bebisfingrar ska dit och pilla... Jag tror i och för sig att jag klarar mig utan att betala skadestånd den här gången och jag är dessutom väldigt tacksam att jag i sista stund hindrade henne från att trycka på larmknappen inne på toaletten. På något sätt känner jag att det nog inte hade varit till vår fördel i rådande situation.


Mitt i alltihop kom personal från Blekingetrafiken för att genomföra en kundundersökning.

- Hur många gånger brukar du göra en sådan här resa? löd en av frågorna, men "så sällan som möjligt" fanns tyvärr inte som svarsalternativ

- Är det en nöjesresa, frågade tjejen på. Jag funderade vilken del av showen hon möjligen kunde ha missat, men ställde till sist motfrågan: - Ser det ut så?

Fast affärsresa vore nog att ta i å andra sidan.

Fyra sagoböcker samt ett angry birds och svampbob fyrkant-maraton senare så kom vi fram. Det där gick ju alldeles utmärkt. Nu ska vi bara åka hem också...

---