2012 var det 50 år sedan Karen Blixen gick ur tiden och det uppmärksammades med dokumentärer och en nyutgåva av Den afrikanska farmen, som vi i  bokklubben beslutade oss för att läsa. (Ärligt talat hade vi inte en susning om jubileet, men det låter ju bättre att vi hade full koll.. )

"Jag hade en farm i Afrika vid foten av berget Ngong." 

Berömda inledningsord i boken som sedermera blev till den berömda big time-snyftaren Mitt Afrika med Meryl Streep och Robert Redford.

Baronessan och författaren Karen Blixen hade en olönsam kaffefarm i Kenya i början på 1900-talet. Egentligen hade hon den tillsammans med dåvarande maken Bror, men äktenskapet var dåligt och de separerade 1925 och därefter träffade hon den karismatiske Denys Finch-Hatton. Men om detta får man ingenting veta; Brors namn nämns en gång och att hon skulle haft en kärleksaffär med Finch-Hatton framgår inte direkt. De tillbringar tid tillsammans och han omnämns som en vän, men inga romantiska indikationer överhuvudtaget.

Den Afrikanska Farmen är generellt sett inget känslodokument utan mer en krönikeliknande skildring av det afrikanska vardagslivet och naturen. Den är mycket vacker med beskrivningar av blånande berg, den klara luften och vinden i de höga träden, men liv, olycka och död beskrivs med samma matter-of-fact stil. Man får intrycket av att Blixen var en ganska luttrad och självständig dam, men det behövde hon nog vara för att klara det livet på farmen där hon (till synes) ensam fick hantera konflikter, skjuta djur och ta hand om de ekonomiska trångmålen.


Att det finns ett visst kolonialt perspektiv går inte att komma ifrån och afrikanerna kallas negrer (faktiskt inte bortredigerat i mitt exemplar från 1997), men Blixen var en del av en samtid där Den vita mannen fortfarande var ett centralt begrepp. Och det är nog rättvist att säga att Blixen kom många av sina medhjälpare nära och lärde deras seder och sätt under de 20 år hon bodde på platsen.

Jag är glad att jag slutligen läste Den Afrikanska Farmen som stått i min bokhylla i många år. Det är ett fascinerande, vackert och exotiskt tidsdokument om en fascinerande kvinna och en bok man kan återvända till.

Uppdatering: fick tips av MimmiMarie om Rungstedlund, Blixens barndomshem, som ligger på Strandvejen mellan Köpenhamn och Helsingör. Är ju helt nära, så självklart måste jag åka dit. Har redan lanserat idén för bokklubbsdamerna.

---