I december (jag vet, jag är lite laggad vad gäller recensioner just nu..), så läste jag ut Me and Mr Darcy av Alexandra Potter, en chick lit som

a) har referenser till Pride and Prejudice och Mr Darcy - förstås - och
b) jag hade hört från bokbloggarkretsar skulle vara mysig och läsvärd


29-åriga singeltjejen Emily har alltid drömt om att möta sin egen Mr Darcy, men ingen av de män hon träffar lever på något sätt upp till detta ideal. Efter ännu en katastrofdate ger hon upp och bestämmer sig för att åka till England på en "gå i Jane Austens fotspår-resa". Det visar sig att det är Emily, en bunt med gamla damer och så en odräglig journalist, som hon omedelbart kommer på kant med. Men resan har en oväntad bonus; en dag träffar hon nämligen Mr Darcy - den alldeles riktiga, fiktiva Mr Darcy. 

Det är inget nytt med Jane Austen spin-offs, inte alltid lyckade, men just den här hade jag höga förväntningar på. Mais non. Det finns så mycket jag stör mig på. Att det är extremt förutsägbart och att Emily träffar den "riktige" Mr Darcy är inte alls det värsta. Jag kan köpa att det finns inslag av magi; chick lit per default är ju sällan särskilt trovärdigt och det kan vara just därför man tycker så mycket om den.

Nej, det som jag tycker är svårast att smälta är att Emily, som beskrivs som en intelligent, litteraturälskande kvinna, tyvärr inte är så lätt att tycka om och verkar helt blåst. I England är hon borttappad som ett barn, förstår inte "brittiska" (Gah!), kopplar inte att hon är med om en Lizzie - Darcy-upplevelse, trots att hon läst Pride and Prejudice massvis av gånger och i princip identiska repliker utväxlas. Det är inte roligt, Emily är inte trevlig och verkar som sagt allmänt tunn bakom skalet. Romansen/Romanserna byggs inte upp utan händer helt plötsligt av oklara anledningar och totalt sett är boken tyvärr rätt trist, oromantisk och plågsam att läsa.

Men varför känner jag så här, när alla andra verkar älska den? From Notting Hill with love...actually föll mig inte heller i smaken för ett tag sedan, så hemska tanke: har jag blivit för gammal för chick lit? För cynisk? För bitter? Måste hitta en annan kandidat nu och fastställa om det blir tredje gången gillt...

---