Årets sista omläsningsprojekt blev Evelyn Anthonys Röster i vinden som jag läste första gången 1986. Brittiska Kate Alfurd jobbar under andra världskriget för den franska motståndsrörelsen och blir indragen i ett sabotage som kostar hennes älskare livet. Fyrtio år senare får hon besök av en advokat som ska ställa en av de största krigsförbrytarna från den tiden - Eilenburg - inför rätta Kate återvänder till Frankrike för att vittna, men där finns inte bara minnen utan även personer som fortfarande vill henne illa.

Den första gången jag läste den här boken var omslaget tecknat och har relevans till innehållet. Den boken jag fick tag i vid omläsning spelar i en helt annan tacky-liga. Här har den brittiska rosen Kate förvandlats till en asian chick med cigarettmunstycke och nazikeps(?)! Märkligt är bara ett ord man kan använda. Eller vad säger ni?


Innehållet då? Ja, inte så minnesvärt om jag ska vara ärlig. Jag har en viss faiblesse för andra världskriget i litteraturen och jag läste halvslumrande om Kates ankomst till Frankrike parallellt med att man får följa henne i vuxen ålder när hon återvänder i minne och person. Så särskilt spännande eller engagerande blir det då aldrig. Inte som framsidan utlovar ;)

---