tisdag 26 februari 2013

Darker than dark

Libby Day, överlevare efter Day-massakern då hennes två systrar och mamma blev brutalt mördade. Brodern Ben, anklagad för djävulsdyrkan, blir fälld för morden, delvis på grund av Libbys vittnesmål mot honom, och avtjänar 20 år senare fortfarande sitt straff. Under samma tidsperiod har Libby utvecklats till en asocial, splittrad individ med kleptomanska tendenser och gjort slut på alla pengar från skadestånd och välgörenhet.

När hon måste hitta alternativa försörjningskällor kommer hon i kontakt med the Kill Club, som fascineras av olika mord, däribland Day-massakern. Många av medlemmarna är dessutom övertygade om Bens oskuld. Libby får betalt för att följa upp gamla spår och för första gången sedan rättegången ta kontakt med sin bror. Det blir en motvillig resa tillbaka i minnen hon helst av alla inte vill komma i kontakt med - bland annat därför att hon inte säkert vet om Ben verkligen är den mördare hon pekat ut.


Dark Places av Gilian Flynn är en legend vid det här laget - åtminstone inom bokbloggsvärlden där den hyllats utan förbehåll och mörkerdrottningen Helena Dahlgren har döpt hela sin blogg efter den. En sådan bok närmar man ju sig med lika delar vördnad och förväntan.

Flynn är skicklig i att bygga upp historien genom att berätta den från två håll. Ömsom låter hon nutidens Libby komma till tals och ömsom Ben och den döda modern under veckorna innan morden. På ett sätt vill jag förstås nå fram till upplösningen (och jag kan absolut inte räkna ut hur det ligger till förrän jag får det i klartext), men detta är inte en klassiskt "snaskig" deckare utan det är nästan fysiskt plågsamt att läsa om det oundvikliga som komma skall. Dark Places är ingen missvisande titel. Den syftar kanske primärt på Libby Days självföraktande inre, men här finns också mörkret i den utblottade Day-familjen, den svåra ekonomiska situationen bland de amerikanska småjordbrukarna på 80-talet, trailer-parks fulla av misslyckande. Desperationen som fattigdom kan föranleda; så svår att ta in.

Hopplösheten hos the Days kryper under skinnet på mig, det blir personligt och smärtsamt och jag finner det stundom omöjligt att sträckläsa. Libby är heller inte den självklara hjältinna man tar emot med öppna armar: ovårdad, trumpen, lat, otrevlig, desillusionerad, även om man mot slutet ändå kan ana en förändring i en positivare riktning. Det är en bra, men nästan lite för realistiskt mörk bok för min smak.


I Sverige är det Modernista som haft det goda omdömet att signa Gillian Flynn och boken har precis kommit ut i inbundet format.

 Men det är inte bara Modernista och boblmaf som gillar Dark Places utan även Hollywood, där det precis har blivit klart att Charlize Theron ska spela Libby. Vet inte om jag är helt övertygad om det valet, då jag ser Libby framför mig som kortväxt, småknubbig, alldaglig och rödhårig, vilket knappast passar in på amazonen Theron. Vi får väl se om det kan funka.



Kommentarer:
Mörka platser var oerhört bra!
 
Ohhh! Jag gillar valet jättemycket med tanke på att hon var så bra i "Monster"! Så hon kan nog göra en bra Libby. Älskade den här boken men usch ja vad mörk den är!
 
En av mina favvos under 2012! Och Charlize Theron kan "fula" till sig och är dessutom en suverän skådis så det blir nog bra! Gillar att Libby inte var så rar och söt utan strök hela världen mothårs.
 
Jag har inte sett Monster, men ni kan ha rätt när jag kollar in bilderna från den... Tyckte också om att Dark Places inte var en klichédeckare, men den var rätt tung att läsa alltså.
 
Jag har precis läst Gillian Flynns debut Vass egg (Sharp objects) och den var ännu bättre än
 

Jag läste Vass egg och mörka platser kort efter varandra och det känns som hon verkligen har ett speciellt sätt att se på världen och gestalta den, rent mästerligt ibland. Jag älskade dom av olika orsaker, den ena kändes mer som en saga och den andra väldigt realistiskt. Men en författare jag verkligen vill läsa mer av, längtar tills nästa kommer på svenska.
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017 november 2017 december 2017 januari 2018 februari 2018 mars 2018 april 2018 maj 2018 juni 2018