Susan Hill har skrivit thrillers och deckare i ett par decennier, kanske mest känd för skräckromanen The woman in black som både blivit en succépjäs och film. Nu har jag läst The shadows in the street, hennes femte bok om Simon Serrallier, den begåvade, attraktiva, relativt unga kommissarien utan tillstymmelse till diabetes och äktenskapsplaner.

Efter en långvarig semester återkallas han i tjänst i Lafferton för att hantera utredningen av ett antal prostituerade som har hittats mördade. Skräcken sprider sig i byn för att fler offer står på tur, men trots massiva insatser och ett par misstänkta verkar polisen inte kunna ringa in mördaren.

Serallier-serien är en lite udda fågel jämfört med många andra deckare. Hill är aldrig särskilt intresserad av mördaren, fokus ligger inte på det polisiära arbetet utan på relationerna och människors psyke. Man vet aldrig riktigt vad man har Hill eller i vilken riktning hon går; det känns som om hon primärt är intresserad av att undersöka ett tema. För The shadows on the street kan jag tänka mig att det är "ensamhet". Här finns en mängd olika varianter: ungkarlen Simons självvalda, hans syster Cats tunga tillvaro som ung änka med tre små barn, kyrkoherdens ensamhet i sitt äktenskap med en svårt sjuk fru, den medelålders enstöringen Leslie Blade som är sammanboende med sin mor.

Jag gillar det här greppet med Hills Serallier-böcker, den psykologiska profilen och att man får följa Simons och Cats liv i stor utsträckning. Men den här gången tycker jag inte Hill lika väl som tidigare förmår balansgången mellan detta och en driven story; den är svagare och jag är heller inte helt nöjd med slutet, som inte känns förankrat. Trots det är Hill som alltid intressant, kritisk och har i Serrallier skapat en av litteraturens mest oklyschiga kommissarier.

Tidigare Serralierböcker jag läst är The risk of darkness och The pure in heart

---