I Fifty shades fotspår så har det duggat tätt med förlag/författare som aspirerar på att ta över Romance-tronen från E.L.James. Sylvia Day är ett av de namn som nämns i sammanhanget, en väl etablerad författare som har sålt miljontals böcker och hittills blivit översatt till 39 språk. Jag fick frågan om jag ville läsa hennes bok Älska, nyligen översatt till svenska.

Gray är en ung, självsäker, bedövande snygg markis som ingår ett resonemangsäktenskap med den sköna Lady Pelham, Pel, genom vilket de båda kan bibehålla sin livsstil och sina respektive älskare utan att orsaka skandal. Men när Grays ungdomskärlek dör i barnsäng går han nästan under av sorg och flyr hemmet. Fyra år senare återvänder han, förändrad, fast besluten att göra rätt för sig och inte bara leva under samma tak som sin hustru utan även vinna hennes hjärta.

Enligt uppgift skulle Älska utspela sig under viktorianska tiden (en av orsakerna till att jag nappade). 1815 är en bit innan dess, men det spelar inte så stor roll; så mycket detaljer kring omgivning, bruk och seder omnämns inte. Det är lite mörka paneler, någon rosa sidenklänning, en droska, men i övrigt är all tonvikt på relationen mellan Gray och Pel. Det är kärleksintriger, missförstånd, hesa röster, intensiva blickar, blod som rusar i ådrorna, enorma stånd och fylliga bröst om vartannat.


Romance har ju minst sagt fått ett kommersiellt uppsving. När jag läser kan jag inte låta bli att känna att det här är ompaketerad Harlequin - erotiklinjen - med mer påkostade omslag och marknadsföring. Kanske känner jag också så på grund av adelstitlarna och dekollatagen, som för tankarna till en Barbara Cartland-intensiv period jag hade när jag kanske var fjorton...

Men jag är inte den som automatiskt fnyser; uppenbarligen drar ju böckerna sin publik och fyller sitt behov. Jag tycker dock att storyn i Älska är i tunnaste laget; kärlekshistorien griper inte tag i mig, fast jag gillar vinklingen att det är ett äkta par som upptäcker varandra i stället för det klassiska boy-meets-girl-scenariot. Mycket yta blir det också då beskrivningar och bedömningar av utseendet hos personerna dominerar snarare än deras egenskaper (i och för sig inte unikt för vare sig den här boken eller genrén) och det görs t.ex. stor affär av att en av bifigurerna blir förälskad i en flicka trots att hon har små bröst!

De erotiska delarna består av klassiskt, hyfsat explicit vaniljsex, som Mr Fifty Shades skulle ha sagt.  Det som är uppfriskande är att den kvinnliga huvudpersonen för en gångs skull är självständig, tar för sig och är minst lika erfaren som sin man. På grund av det är det inte omöjligt att jag kommer läsa mer av Sylvia Day när andan faller på.

Tack till Bookmark Förlag för rec-ex i form av e-bok, som ändå livade upp mina tågresor till och från jobb!

---