Thomas Nesbitt är författare bortåt de femtio. Han ligger i skilsmässa med sin fru och har dragit sig undan till sin ensliga stuga för att få vara ostörd och arbeta. En dag får han ett paket med avsändare Dussman. Han blir skakad, för Petra Dussman är namnet på hans ungdomskärlek i Berlin. De har inte hörts av på flera decennier efter ett svårt uppbrott, men nu när han ser paketet väller minnena tillbaka över honom och med dem det stora sveket och sorgen.


Douglas Kennedy är en författare som verkligen kan leverera en bra berättelse. Framför mina ögon målar han upp en levande bild upp av de skitiga Berlinkvarteren där Thomas hyr ett rum av en brittisk, excentrisk konstnär, äter mat på ocharmiga, turkiska hak, skriver och sedermera träffar Petra, sitt livs kärlek. Tiden och platsen för boken, Berlin under det kalla kriget när den olycksbådande Muren stod på plats, skapar förutsättningen och nerven för hela berättelsen och jag blir tagen; vilka fruktansvärda år det här var i vår historia. Och Muren kastar även skuggor över den stora romansen och får Thomas att fatta ett beslut som ska komma att jaga honom i all oändlighet.

Jag älskar och jag hatar den här boken. Den är så otroligt bra och den är så bottenlöst tragisk att den nästan tog andan ur mig. Jag vill rekommendera den å det varmaste, men inte utan att utfärda varning: läs inte slutet i offentliga rum (åtminstone inte utan ett par stora, svarta solglasögon).

Såg att boken nu även getts ut på svensk pocket och då under namnet Ögonblicket. Köp!

---