tisdag 14 januari 2014
Expotition till Nordpolen
Författaren Bea Uusma berättar om hur hon någon gång på 90-talet var på en tråkig fest, drog ut Med Örnen mot polen. Andrées polarexpedition år 1897 ur bokhyllan och började läsa. Hon lämnade aldrig tillbaka boken. Där och då började hennes besatthet, för hur ska man annars beskriva den frenetiska iver hon besitter i att finna alla fakta om expeditionen och dess medlemmar som hon någonsin kan komma över?
Uusma åker till Andréemuséet i Gränna. Hon köper böcker om den äventyrliga luftfärden och läser varenda en. Hon gräver ner sig i arkiven, granskar varenda dokument, brev, protokoll som på något sätt är relaterade. Hon reser till Vitön flera gånger, men bara en enda gång är istäcket så pass tunt att fartyget kan komma tillräckligt nära för att släppa henne i land. Hon letar och letar efter svaret på gåtan som finns eller inte finns därute: hur dog de tre medlemmarna i Andréexpeditionen?
Så redan innan jag öppnar boken vet jag hur expeditionen slutar: de kom aldrig fram, de klarade sig inte, men oavsett den givna utgången, så är jag - liksom många andra som läst boken - helt tagen bara efter några sidor. Det är så spännande och så dramatiskt och sorgligt, som jag aldrig hade kunnat förvänta mig av en faktabok. Det är något med Bea Uusmas outtröttliga och intensiva sökande som är så fascinerande. Det är också något berörande i den nu uppenbara naiviteten i expeditionens förberedelser (hur man t.ex. packade ner sidenkravatter, champagne och bordsdukar) och i den kärlekshistoria man får inblick i genom breven mellan den nyförlovade Nils Strindberg och hans Anna Charlier. Och så är det förstås frågan om dödsorsaken som löper som en röd tråd genom boken och bidrar till spänningen.
Jag läser det illustrerade stor-exet (det finns ett mindre, danskt band också) och det är jag glad över då de 1800-talsgryniga svartvita fotona blandat med 2000-talets knivskarpa av de oändliga oländiga isvidderna bidrar till den motsägelsefulla känslan av hopp och undergång jag får när jag läser. Det här är en bok med många bottnar och om inre och yttre resor. Fantastisk och oväntat bra.
Hälsningar från Katarinas svägerska utanför Borås :)
: 18 januari 2014 kl. 16:01
Ylva, vad kul! Jag missade henne på Bokmässan i höstas, men ännu mer intressant att lyssna nu efter att jag har läst boken.
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida
Arkiv
juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017 november 2017 december 2017 januari 2018 februari 2018 mars 2018 april 2018 maj 2018 juni 2018