Bazar Förlag är ett litet förlag som ger ut böcker med väldigt trevliga omslag -  och innehållet har inte varit så dumt det heller i det jag hittills läst.

Senior Peregrino av Cecilia Samartin tycker jag är en bok som har förvunnit lite i bokfloden.  Den handlar om mexikanska Jamilet som föds med ett ilsket rött födelsemärke som täcker hela ryggen och orsakar oro i byn när rykten om häxkrafter sprids.


När Jamilets mamma dör bestämmer hon sig för att illegalt ge sig in i USA, där hon är övertygad om att hon kan komma att få hjälp med att avlägsna födelsemärket. Hon hamnar hos sin överätande moster i fattigkvarterens Los Angeles som hjälper henne att skaffa ett falskt arbetstillstånd. På så sätt får hon anställning som vårdare åt den tvära Senor Peregrino på det lokala mentalsjukhuset. Hon får stränga order om att inte lyssna på hans historier, men i hemlighet ingår de en pakt; Senor Peregrino lär Jamilet att läsa och hon lyssnar på hans fantastiska historier om när han var ung och träffade den sköna Rosa.

Jag läste ut Senor Peregrino för ett bra tag sedan inför Bokmässan 2013 då Cecilia Samartin var på plats. Under en bloggfrukost i Bazar Förlags monter lyssnade jag på henne och hennes tankar kring boken och den uppföljande La Peregrina.

Jag tyckte mycket om Senor Peregrino som helhet; det är en fantastisk, färgstark och till delar gripande historia som jag snabbt tog till mig, framförallt beskrivningen av Jamilets öde då hon är en väldigt sympatisk person jag ömmar för.

Samartin skriver lite i Allendes/Marquez anda och det finns tendenser till magisk realism i de delarna där senor Peregrino är berättare. Jag vet inte varför, men jag har väldigt svårt för den här delen av den sydamerikanska berättartraditionen (jämför Hundra år av Ensamhet). Senor Peregrino bjuder nu inte till någon större del på detta och är främst en bok för någon som älskar en bra berättelse om att vad som helst kan hända i våra liv.

---