Den brittiske nationalhjälten i kricket, Kenneth Fleming, hittas död i sin stuga i Kent och det konstateras snabbt att mordbrand ligger bakom. Efter sig lämnar han änkan Jeannie, som han ligger i skilsmässa med, tre barn - och älskarinnan Gabriella. Kommissarie Lynley och assisten Havers kopplas in på fallet, men det är spretigt och ju längre tiden går desto känsligare blir det att hantera. Lynley bestämmer sig för att dra en rövare för att locka fram mördaren, med risk för att misslyckas och sätta hela karriären på spel.

En av Elizabeth Georges bästa står det på omslaget och det är inte tu tal om att Aska och ära är en diger, välskriven bok med skickligt komponerad intrig inklusive en magstark twist. Ändå tar det mig en himla tid att läsa den och jag upplever den mer psykologisk än rafflande - och oerhört jämngrå med få ljusglimtar.


Elizabeth George vinnlägger sig om att genom motpolerna Lynley/Havers påvisa ett socialt medvetet och klassorienterat perspektiv, men det blir nästan alltför sorgligt att läsa om den fattiga, kedjerökande änkan Jeannie som inte ville ge upp hoppet om sin ungdomskärlek som lämnat henne för längesedan. Och sedan om den före detta prostituerade Olivia som drabbats av ALS i unga år, brutit med sin mor och nu bor på en pråm tillsammans med halta hundar och en vän hon är olyckligt förälskad i. Och vidare om assistent Havers och hennes eviga singelliv, som inte har någonting med Cosmopolitans, älskare och märkeskläder att göra utan bara är hopskrapade uddamöbler, tomt kylskåp och samtal till sin senila mor.

I Lynleys överklassvärld är det aningen ljusare nyanser då han i alla fall har sin Helene som han vill gifta sig med, men som gör honom konfunderad och frustrerad genom sin tveksamhet inför åtagandet.

Så i slutändan konstaterar jag att ja, det är en kvalitetsdeckare, men aningen långsam och tung, speciellt i jämförelse med Well-schooled in murder och Gamla synder som jag tidigare läst av George.

Omslaget till min utgåva av Aska och ära är förresten intressant. Cigaretter har visserligen en central roll för handlingen, men jag tvivlar på att det av politiskt korrekta skäl hade valts idag, non?

---