onsdag 16 april 2014

Den eviga vinterns barn

Alaska på 1920-talet. Ett barnlöst nybyggarpar i övre medelåldern startar om på nytt efter ett svårt missfall och försöker bruka den frostbitna marken i det karga och isolerade landskapet. En kall vinterkväll får de ett sällsynt lekfullt infall och bygger en snöflicka på gården. Nästa dag dyker hon upp: Faina; en skygg och vild flicka som har sällskap av en räv och som kommer och går som hon vill. Hon närmar sig försiktigt Mabel och Jack och till slut kommer hon hela vägen in i stugan och därefter blir hon som den dotter de aldrig fick - med det undantaget att hon alltid återvänder till skogen under nätterna och försvinner varje sommar.

Mabel minns den ryska sagan hon läste som barn om det gamla paret som längtade så hett efter ett barn att den snöflicka de en dag skapar får liv och blir övertygad om att detsamma har hänt henne och Jack. Hon måste till varje pris skydda Faina från värme så att inte också hon förvandlas till en liten pöl.


Bokomslaget till The Snow Child, är blått och vitt. Det är passande för det som möter mig innanför pärmarna är till större delen ett blått, isigt, evigt vinterlandskap med kall, karg jord. Det är mycket vackert, men jag fryser nästan av att läsa och tänker på människorna på 1920-talet och ännu längre tillbaka klarade sig igenom dessa långa, brutala vintrar med de kläder och pälsar som stod till buds då.

Berättelsen är vacker, melankolisk, men inte utan inslag av värme och lycka. Det är inte de stora gesternas bok, utan det är detaljer som bryter av och förgyller vardagens lunk: Mabels teckningar, mördegskakor, en ny pälsmössa, en skridskofärd på isen, en bok att läsa om och det blir inte långsamt utan jag njuter tvärtom av att läsa om det lilla. Jag älskar också greppet att väva ihop en berättelse med en saga som Eowyn Ivey har gjort här. Något liknande gjordes till exempel i Kate Mortons Den glömda trädgården som har referenser till klassikern Den hemliga trädgården.

Slutet har inte helt oväntat så sorgliga inslag att jag sitter på tåget och gråter så häftigt att jag inte kan se sidorna framför mig och sedan måste jag läsa om för att se vad det stod.. Men det är också mycket fint liksom boken i sin helhet.



Kommentarer:
Roligt att du tyckte om boken:).
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017