fredag 4 april 2014

Mörkt i Svarthuset

Modernista Förlag har senaste åren knutit några riktigt bra deckarförfattare till sig, som Gillian Flynn och S.J.Bolton. Nu kan de lägga Peter May till sin lista där första utgivna boken på svenska blev Svarthuset.

Med uppdrag att utreda det mordet på en illa omtyckt bybo får kommissarien Fin Macleod att återvända till sin hemö Isle of Lewis i Yttre Hebriderna för första gången på många år. Det är med omtumlande känslor han återser sitt familjehem och, på den tiden, sin bästa vän Artair, som har förvandlats till en bitter alkoholist.

Än mer omskakande blir mötet med vännens fru, Marsaili, Fins stora ungdomskärlek som han aldrig kunnat glömma. Av allt att döma så är hennes äktenskap djupt olyckligt och det smärtar och upprör Fin att ser hur både hon och den ende sonen lider. Samtidigt drar han igång mordutredningen där han inser att han måste börja spåra tillbaka i tiden för att förstå motivet. Han är inte själv beredd på de chockerande och livsavgörande kopplingar till vännens och sitt eget liv han ska komma att hitta.

Av det jag sett så hyllar bokbloggmaffian Svarthuset unisont och den har överlag fått många fina recensioner. Yttre Hebridernas karga landskap verkar få många att gå i spinn. Och här finns gott om skummande vågor, rivande vindar och fåordiga öbor.

"Molnen hängde så lågt att de nuddade bergstopparna efter att ha blåst in över ön med den hårda västanvinden. Amplarna med färggranna blommor utanför polisstationen i Stortnoway svängde oroväckande kraftigt i blåsten. Skräpet blåste runt på gatan i stötar och virvlar och människorna gick framåtlutande i vinden, hopkurade mot den överraskande augustikylan."


Men ändå infinner sig inte den rätta känslan när jag läser. Kanske att Svarthuset kom till mig i fel tid, men jag fångas inte av det dramatiska sceneriet. Deckarhistorien har mer fokus på Macloads inre sökande än det polisiära och jag finner den lite långsam och illusionslös, även om slutet är mer hoppfullt än vad jag hade kunnat förutspå. Det är kvalitativt på alla sätt, ingen tvekan om det, men det lyfter inte för mig när jag läser. Kanske att det funkar bättre med nästa del av den trilogi som planeras.

Tack till Modernista för rec-ex!



Kommentarer:
Peter May verkar verkligen vara en uppskattad författare! Kanske man ska ta och läsa en bok av honom?
 
Svarthuset är snart på tur att läsas här hos mig. Skall bli spännande.
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017 november 2017