Efter omhuldande recensioner och lovord från bland annat Bokomaten och Calliope så satte jag tänderna i Anna Lihammars deckardebut Medan mörkret faller. Den är förlagt till 1934 års Sverige, några år innan andra världskriget bryter ut, men nazismen och dess idéer, rasbiologi och tvångssteriliseringar lever även i Sverige.

Det börjar i Uppsala, där prosektor Eklund, en högststående profil inom rasbiologiska institutionen, hittas mördad i ett likkar på Anatomiska institutionen. Vid obduktionen framkommer att han drunknat, men innan dess utsatts för trepanering, där man gör hål i skallbenet med ett uråldrigt verktyg. Det är poliskommissarie Carl Hell som sätts att utreda fallet. Hell är en udda figur inom polisen: akademisk, skärpt och med stor integritet. Han väljer bort sina medelmåttiga, manliga kollegor som assistenter och tar kontroversiellt nog i stället med polissystern Maria Gustavsson. Maria själv är chockad över beslutet, men tänker inte försitta sin chans. Hon slåss för kvinnors rättighet att få ansöka till polisskolan, vilket inte uppskattas på många håll.

Tillsammans far de båda till ett kallt Uppsala där Hell konfronteras med plågsamma minnen och blir personligt engagerad i fallet. Maria för en personlig kamp vid sidan om, där hon vill visa framfötterna utan att överskrida sina befogenheter, men att komma underfund med hur Hell fungerar är inte det lättaste. Innan de har gjort några framsteg får de ett nytt mordfall på halsen, uppenbarligen utfört av en och densamme mördare.


Första kapitlet i Innan mörkret faller är något av det otäckaste jag läst, så det börjar lovande och försätter mig genast i rätt stämning.. Jag måste säga att jag känner mig oerhört sympatiskt inställd till Anna Lihammars debut. I Carl Hell och Maria Gustavsson har hon skapat två komplexa, självständiga och oförutsägbara poliskaraktärer som jag ser fram emot att möta i fler böcker. 30-talets Sverige finns det inte så mycket skrivet om i romaner och det bidrar till känslan av att man både får någonting nytt samtidigt som det ger en historisk vinkel.

Lite kan jag känna att jag befinner mig mitt i en föreläsning emellanåt, när Lihammar genom sina karaktärer ska redogöra för tidens rådande ideal vad gäller ras och kön, men det är samtidigt intressant att läsa om den här ganska mörka perioden. Jag vet att Bokomaten också reagerade på att det var många namn att hålla reda på och jag kan hålla med om att jag också blir en aning förvirrad, framförallt mot slutet när det är en mängd akademiker att hålla isär.

Vad gäller Lihammars val av geografisk plats, så ger det en extra skjuts åt min läsning då jag bodde i Uppsala under några år och delvis kan följa med i tanken när Hell/Gustavsson går nerför gator och besöker olika platser, även om mycket också har förändrats. Och så älskar jag omslaget och den protokollinspirerade kapitelindelningen där det tydligt står vilken dag det gäller och var vi befinner oss.

Totalt sett får den här boken en stark rekommendation från det book pondska nästet.

---